Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIPPA sip3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Tillandz B 6 a (1683) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); l. (nästan bl. ss. senare led i ssgr) SIBB sib4, r. l. f.; förr äv. SIPPEL, n.?; förr äv. (ss. senare led i ssgr) -SIPPER l. -SEPPER, n.?; pl. = (delvis möjl. äv. att hänföra till sg. sippa, Forsius Phys. 205 (1611: huijt och Blåseper, snarast dock sg.), Dens. Progn. 1619, s. B 4 a (: hwijtseper, möjl. dock sg.), Franckenius Spec. B 4 a (1638: Blååsipper, snarast dock sg.)).
Ordformer
(-seper, sg. l. pl. 1611 (: huijt och Blåseper)—1619 (: hwijtseper). sibb 1760 (: Hwitsibb) osv. sippa 1683 (: Blååsippor), 1745 osv. sippel 1659 (: Hwijtsippel)—1739 (: Hwit Sippel-watn). -sipper, sg. (l. pl.?) 1638 (: Blååsipper)—1659 (: Blååsipper). sipper- i ssg 1698 (: Blåå Sipperblomma)—1774 (: Blå Sipper-blomma). -zepper, sg. (l. pl.?) 1639 (: Hwijtzepper)—1652 (: Hwijtzepper). zihpa 1746 (: Widzihpa))
Etymologi
[fsv. -sipper (i ssgn blosipper, sg.? l. pl.?, sannol. eg. om Anemone hepatica Lin., anträffat bl. om Asarum europæum Lin., hasselört), sv. dial. sippa, seppa, säppa, sibb, säpel (i Finl., i ssgrna blå-, vitsäpel); av omtvistat urspr.; enligt BHesselman i NoB 1952, s. 1 ff., är formen sippa utlöst ur formen (-)sipper (uppfattad ss. pl.), ombildning av (-)sippel, i sin tur ombildning (med anslutning till SIPOL) av ett -säppel, motsv. sv. dial. (Finl.) -säpel (se ovan) o. etymologiskt identiskt med fsv. säppal, (blomster)krans, sannol. äv.: krona (se SÄPPEL); benämningen i så fall syftande på blommans likhet med en krona; formen sibb (sv. dial. sibb) sannol. ombildning av sippa l. sippel l. dyl. (möjl. med bb beroende på inverkan från ordparet SIBBA, sbst.: SIPPA, sbst.1 II]
benämning på växt tillhörande släktet Anemone Lin. av familjen Ranunculaceæ (ranunkelväxter); äv. dels om växt tillhörande (det av Linné o. ännu oftast till släktet A. förda) släktet Pulsatilla Mill. (vippsläktet), dels om växt tillhörande släktet Dryas Lin. (som till det yttre har viss likhet med släktet A.); utom i fackspr. o. i vitter stil företrädesvis i ssgr l. elliptiskt för sådana; i pl. äv. (bot.) om släktet A. (oftast med inbegrepp av släktet P.). ApotT 1698, s. Q 3 a. Uti bergets klyfta / Sippan, späd och rädd, / Ses sit hufvud lyfta / Up ur drifvans bädd. Kellgren (SVS) 2: 30 (1779). Sippan i lunden nigande står. Dahlgren 1: 298 (1822). Ej sällan (t. ex. hos smörblommor, pioner, sippor m. fl.) sammanväxa fruktbladen ej med hvarandra. Fries Växtr. 87 (1884). Om våren, när sipporna vakna. Ferlin DöddansV 11 (1930). Svavelgula sippan. SvD(A) 1936, nr 125, s. 8 (om hybrid mellan gul- o. vitsippa). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet). — jfr BACK-, BLÅ-, FJÄLL-, FÄLT-, GUL-, KRON-, MO-, NIP-, RÖD-, SKOGS-, STEN-, TRÄDGÅRDS-, VIT-SIPPA m. fl. o. BLÅ-, VIT-SIBB. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. blå l. vit sippa, om blåsippa resp. vitsippa. Hwijt Sippel. Rudbeck HortBot. 98 (1685; möjl. ssg). Jasminer och blå sippor. Bellman (BellmS) 4: 143 (1771). Om uppståndelse predikar blåa sippan i sin snö. Wirsén Fur. 291 (1896).
b) [med anslutning till SIPPA, sbst.1 I (o. SIPP, adj.)] i uttr. (särsk. jämförelser) i vilka sippan karakteriseras ss. blyg. Wi hoppas, att med vårens blyga sippor åter få hälsa Herr Kammarherren på den Svenska jorden. JERydqvist (1828) i 3SAH LVII. 3: 40. Sippan (karakteriserar) blygheten .. blyg som en sippa. MinnVg. 173 (1900).
c) (i sht i vitter stil) bildl.; särsk. om enkel l. [jfr b] blyg flicka. Hon är rik, och jag (dvs. en lantflicka) är fattig: så går det, att sippan ibland skall föra ordet för den prunkande passionsblomman. Almqvist GMim. 2: 143 (1842). Låt menskolifvets hvita sippor gro / Med rena tankar i din barnatro. Topelius Läsn. 7: 175 (1891). Hvar katten har källarmästarn fått den blyga sippan (dvs. kassörskan) ifrån? Hedenstierna Marie 9 (1896).
Ssgr: A: SIPP-BLAD. (sipp- 1950 osv. sippe- 1897—1938) jfr blad 1 a. Rosenius Naturst. 10 (1897). —
-BLOMMA. (tillf.) jfr blomma, sbst. 1 a. Lidforss Kås. 1: 151 (1908). jfr: Blåå Sipperblomma. ApotT 1698, s. D 2 a (om blåsippa; sannol. ssg). Blå Sipper-blomma. Sind Hästläk. 160 (1774; om blåsippa; sannol. ssg). —
-BLÅ. (i vitter stil) blå som en blåsippa. När våren ler med sippblå ögonglober. ST 1898, nr 2582, s. 3. —
-FAMILJ(EN). (numera bl. tillf.) om familjen Ranunculaceæ; jfr -växt. Fries Växtr. 164 (1884). —
-RANKA. bot. (växt tillhörande) släktet Clematis Lin. (av familjen Ranunculaceæ), med vanl. blå l. vita blommor som hos vissa arter erinra om sippornas. Tysk sippranka, C. vitalba Lin., skogsklematis. Italiensk sippranka, C. Viticella Lin. PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 5. —
-RANUNKEL. (föga br.) växten Ranunculus platanifolius Lin., vars blommor likna vitsippans, vitsippsranunkel. Kindberg SvNamn 25 (1905). —
-SLÄKTE(T). bot. om växtsläktet Anemone Lin. (oftast med inbegrepp av släktet Pulsatilla Mill.) av familjen Ranunculaceæ. ArkBot. II. 1: 57 (1904). —
-STÄLLE. ställe l. plats där det växer (mycket) sippor. HMartinson i BonnierLM 1937, s. 427. —
-VÅRTA. bot. om parasitsvampen Synchytrium anemones (DC.) Wor., som orsakar vårtlika bildningar på vitsippans blad. Krok o. Almquist Fl. 2: 308 (1907). —
-VÄXT. (numera mindre br.) bot. växt tillhörande familjen Ranunculaceæ, ranunkelväxt; företrädesvis i pl., om familjen. Holmström Naturl. 141 (1895). NormFört. 30 (1932).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SIPPE-BLAD, se A. —
-GRÄS. (†) i uttr. vitt sippegräs, koll., om vitsippor. Aken Reseap. 257 (1746).

 

Spalt S 2657 band 25, 1968

Webbansvarig