Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄPPEL, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. sepler.
Ordformer
(sepell 1659. sepler, pl. 1584)
Etymologi
[fsv. säppal, n.?, krans, sv. dial. (Estl.) säppel, brudkrona; jfr fd. seppel, siæppæl, (brud)krans, krona, fvn. sapol, sappel, sjappel, m. l. n., krans, halsband, mlt. sappel, seppel, schappel, n., krans, guldring om håret, mht. schap(p)ël, schep(p)ël, t. schappel, schäppel, krans, huvudprydnad; ytterst av ffr. chapel, krans, huvudprydnad (fr. chapeau, hatt), motsv. it. capello, hatt (se KAPELL, sbst.2). — Jfr SIPPA, sbst.2]
(†) om ett slags huvudprydnad, krans. Små Sepler — 60 st. TullbSthm 24 ⁄ 7 1584. En förgyllt Sepell. BoupptSthm 29 ⁄ 8 1659.

 

Spalt S 16276 band 33, 2002

Webbansvarig