| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄRK sær4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (GripshInvent. 1549 osv.) ((†) -er BtFinlH 3: 251 (c. 1550), Broman Glys. 2: 96 (c. 1730)).
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) skjortliknande mer l. mindre långt klädesplagg. VarRerV 18 (1538). (När Sankt Sigfrid predikar) Tå är han klädd i hwitan särck. Prytz OS F 3 a (1620). (Under brynjor, pansar eller harnesk) hade man vapentröja, pansarskjorta eller serk, och utöfver alltsammans en vapenmantel, kjortel eller jacka. Strindberg SvFolk. 1: 312 (1882). Det klack till i honom när han såg .. (barndomsvännen) i fotsid vit särk och svart kåpa .. Michael förklarade att han hörde till (dominikaner)orden. Edqvist MännÖ 45 (1971). — jfr BRUDGUMS-, BRYN-, BÄR-, MÄSS-SÄRK.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. vard. l. skämtsamt) om företrädesvis för kvinnor avsett (med ärmar försett), i mer l. mindre mjukt material o. i ett stycke l. med neder- o. överdel tillverkat klädesplagg, täckande bålen (o. armarna) o. mer l. mindre av benen, avsett att bäras närmast kroppen; särsk. i uttr. i bara särken; jfr LINNE 4, LINNTYG 2, SKJORTA, sbst. VarRerV 17 (1538). Di haffuua sedtth honom legiath i sengh medh henne medh blåthe skiorthenn och hun(n) medh ehnn serck. TbLödöse 109 (1589). 1 Särck medh slesings öfwerdehl. BoupptSthm 1675, s. 1619 a. Qwinfolken gingo i särken med grått förkläde och trä-skor, samt hade ofta en list om lifwet. Linné Sk. 119 (1751). Särk .. (dvs.) Lintyg af den form som quinnokönet brukar. Förekommer blott i låg styl och sjelfsvåldigt tal; man säjer eljest Lintyg, linne. Weste FörslSAOB (c. 1817). Moster Methusalem .. höll på att hoppa upp ur sängen i bara särken. Lindström Leksaksb. 52 (1931). Varenda trasa jag har på mig är lånad, började jag. Från särken till klänningen och skorna. Martinson MötDikt. 300 (1950). — jfr HÖSTA-, KVINNO-, LINNE-, NATT-, RYNK-, SKÖRDE-SÄRK m. fl. — särsk.
a) i ordspr., särsk. dottern far (tråder l. kläder sig) gärna i moderns särk, betecknande att dottern tar moderns vanor. SvOrds. A 4 b (1604).
c) i fråga om växt där ngn del påminner om en särk; i benämning på växt, särsk. jungfru Marie särk (se JUNGFRU 3 a δ). — jfr PIGE-SÄRK o. JUNGFRU-SÄRKAR.
-FÄSTE. (särk- 1765—1822 (: filegrams Särkfästen). särka- 1715) (†) fäste (se d. o. 7) för särk, särkspänne; jfr -silver. VDAkt. 1715, nr 46. Kulturen 1978, s. 42 (1765). —
-KRAGE. (numera bl. tillf.) Sven Nilsson har 1819 antecknat från Ö. Hoby i Ingelstad: ”Särkkragen är hög och styv .. I kragen en stor sölvknapp”. Svensson SkånFolkdr. 127 (cit. fr. 1819). —
-LÄRFT. (särka- 1562. särke- 1549) (†) lärft (se d. o. 1) för särk. GripshR 1549. VadstKlUppbB 108 (1562). —
-NEDERDEL~002, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr neder-del b. BoupptSthm 1667, s. 658. —
-SILVER, förr äv. -SÖLV. (särk- 1822—1914. särka- 1787—1980. särke- 1737—1775) (förr) jfr -spänne. Ett st. särke silf(ver) med 12 löf. Svensson SkånFolkdr. 328 (cit. fr. 1737). Lintyget fästes under halsen med särckesilfwer (ett litet spänne). Lönqvist Bara 20 (1775). —
-SPÄNNE. (särk- 1804 osv. särka- 1650—1798. särke- 1590—1680 (: Sölfwer Särckespänne)) (förr) spänne (se d. o. 1) l. sölja avsett l. avsedd att hålla ihop halssprund på särk; jfr -fäste. De haffua .. slagiett bellthe spenngier, kope sppenne, och serkie spenne, och annett wttaff ehn gammull kiettill aff messinngh. TbLödöse 175 (1590). Små särk spennen förgylte. BoupptVäxjö 1804. —
-ÄRM. (särk- 1689 osv. särke- 1596—1621) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) 3SthmTb. 2: 5 (1596). Särkärmar af finaste lärft och med blått broderade linningar. Tersmeden Mem. 4: 227 (c. 1790). Hon .. satte sig till spinnrocken i bara särkärmarna. Spong Näv. 145 (1942).
B (†): SÄRKA-FÄSTE, -LÄRFT, -SILVER, -SPÄNNE, se A.
-LÄRFT, se A. —
-SILVER, -SPÄNNE, se A. —
-ÄRM, se A.
Spalt S 16300 band 33, 2002