Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÄRSÄRK bæ3r~sær2k l. bä3r~sär2k, äfv. bær3~ l. bär3~, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Verelius, Livin Kyrk. 87 (1781)).
Ordformer
(förr ofta skrifvet berserk. bar- 1747)
Etymologi
[liksom d. bersærk af isl. berserkr, af ber-, björn- (se BJÖRN), o. serkr, skjorta, tröja (se SÄRK); eg.: (krigare klädd i) björnskinn]
(i fråga om fornnordiska förh.) benämning på person som (särsk. under strid) kunde fattas af ett blindt raseri, under hvilket han framgick med yttersta våldsamhet, vrålade som ett vilddjur osv.; ofta i jämförelse o. bildl. Verelius Herv. 68 (1672). Konung Adel sitter emedlertid i Upsala och hade altid hos sig tolf Berserkar eller rasvilla kämpar. Björner Hrolf 35 (1737). Såsom enskild menniska godsint ända till flathet, .. var .. (Hammarsköld) deremot i skrift merändels en Berserk. SvLittFT 1834, sp. 263. Morbror Pelle satt der sjelf som en gammal berserk i katedern. Ödman UngdM 2: 232 (1881).
Sammansättningar. Anm. Ss. första led i ssgr förekommer ordet numera bl. under formerna bärsärka- o. bärsärks-, af hvilka den förra är den vanligaste o. särskildt föredrages i bildl. anv. Förr användes äfv., sannol. tillf. o. gm inflytande från d., formerna bärsärkar- o. bärsärker- (se BÄRSÄRKA-LYNNE).
BÄRSÄRKA- l. BÄRSÄRKS-GÅNG. [efter isl. berserksgangr] en bärsärks ursinniga framfart, då raseriet föll på honom; bärsärkaraseri; stundom bildl. Gå bärsärkagång. Berserkzgång (thet är raserij) kom på them, .. och (de) brotades med stora stenar, och trä. Verelius Herv. 47 (1672). Den gamle tyrolske landskapsmålaren Koch .. blir uppglödgad nästan till Berserksgång, så ofta han hör ljudet af Hofers namn. Atterbom Minn. 332 (1818). 2NF 4: 860 (1905). —
-LYNNE. (bärsärkar- 1855. bärsärker- 1860) lynne som tillhör en bärsärk; bildl.: våldsamt, stridbart lynne. Rundgren Minn. 1: 137 (1855, 1870). I .. (Rolfs) son, Vilhelm Långsvärd, finna vi .. bärsärkalynnet styrdt af en sann kristen anda. Anholm Norm. 75 (1898). —
-MOD. (mindre br.) jfr -LYNNE. Hammarsköld SvVitt. 1: 17 (1818). Sedan .. (de danska vikingarnas) bärsärkamod en gång blifvit väckt, ville de icke stanna, förrän de lagt hela Frankrike under Rikards spira. Anholm Norm. 77 (1898). —
-RASERI. tillstånd hvari en bärsärk befann sig, då han gick bärsärkagång; ofta bildl. Geijer Häfd. 365 (1825). (Striden mellan gamla o. nya skolan) fördes med ett bärsärkaraseri, som sällan nöjde sig med mindre än att aga, hudflänga och dräpa. Forssell i 3SAH 3: 419 (1888). —
-VREDE. jfr -RASERI. Men kungen skrattade så vildt, ty qvalen / Med berserksvreden tände an hans barm. PoetK 1819, 1: 98. Blind berserkavrede. Cygnæus 3: 251 (1861).

 

Spalt B 4834 band 5, 1925

Webbansvarig