Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LINNTYG lin3~ty2g, förr äv. LINNETYG, sbst.2, n.; best. -et; pl. = ((†) -er BoupptVäxjö 1782, Därs. 1840).
Ordformer
(lin- (lijn-) 1676—1936. linn- 1709 osv. linne- 1664—1914. -ty 1774. -tyg(h) 1676 osv.)
Etymologi
[jfr d. lintøi, nor. lintøj; av nt. linn(en)tüg, motsv. t. lein(en)zeug, av resp. motsvarigheter till LIN o. TYG; i sv. åtm. numera anslutet till LINNE]
1) (†) om till ett hushåll l. dyl. hörande linnepersedlar, ss. duktyg (se DUKTYG, sbst.2 2), lakan o. d.; linne (se d. o. 5). 2 st: Särkar och annat g(amma)lt lintyg af intet wärde. BoupptSthm 21/11 1676. Allehanda lintyg, såsom dukar, lakan etc. Broocman Hush. 1: 49 (1736).
2) om av linne, bomullstyg l. dyl. förfärdigade kläder, i sht underkläder (l. nattdräkter); numera företrädesvis om ett (i sht förr användt) kvinnoplagg (ofta med ärmar) som bäres närmast kroppen, ”särk”; jfr LINNE 4. Schmedeman Just. 387 (1664). Karlarna blefvo begåfvade med .. (bl. a.) hvar sitt lintyg. Dahlberg Lefn. 23 (c. 1755; uppl. 1911). SömnadsB 270 (1915). Ett lintyg med överdelen av hummeltågor och nederdelen av hampa. 2SvKulturb. 5—6: 32 (1936; om ä. förh.). jfr: Lintyg .. (är en) Finare benämning på Särk. Dalin (1853). — jfr BRUD-, BRUDGUMME-, DAM-, FRUNS-, HALV-, KVINNO-, MANS-, NATT-LINNTYG m. fl.
3) (förr) krigsv. det första överdraget av fint linne på kanonformar. Dalin (1853).
Ssg: (2) LINNTYGS-ÄRM. Adlerbeth FörslSAOB (1798). särsk. (i vissa trakter) bildl., i pl. i uttr. jungfru Marie linntygsärmar, örten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. Oterdahl Skram 11 (1919).

 

Spalt L 821 band 16, 1940

Webbansvarig