Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SJÅNK (numera bl. ss. förled i ssgr ʃoŋ3k~), n.; pl. =.
= SJÅNK-ÄRM; numera bl. ss. förled i ssgr. Ärmarne korta och tätt åtsittande, men från armbågen försedda med ofantligt stora, öppna, hängande skjånk. SthmModeJ 1855, s. 96.
-ÄRM. om (nedtill) vid, löst hängande (klocklik) ärm (på klänning l. kimono); äv. bildl. Skjånkärmar, mer eller mindre vida, äro ännu på modet. SthmModeJ 1854, s. 4. (De i Östturkestan uppgrävda buddabilderna buro) Sida, veckrika mantlar med sjunkärmar. Hedin GmAs. 2: 110 (1898). En väldig löjtnantshjärtbuske med yviga, graciösa schonkärmar stod mitt på gräsplanen framför huset, på den sidan där gården vände ansiktet utåt världen. Carlsson Dagsv. 212 (1927).
Spalt S 2931 band 25, 1968