| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
1) jämförelsevis stort o. tunt tygstycke, särsk. dels om sådant tygstycke som lägges över ngt för att skydda l. dölja det l. hänges upp för att hindra insyn o. d., dels om sådant tygstycke använt ss. klädesplagg (äv. ss. beteckning för ett mer l. mindre formlöst l. löst hängande klädesplagg); äv. mer l. mindre bildl.; jfr SKYNGE. Leopold 3: 157 (1798, 1816). Kors tocket skynke hon har fått på sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). Solen har .. gått ner och man ser jordsegmentets blygrå rundskugga på östra himlahvalfvet, begränsadt ofvantill af en rosaröd rand, öfvergående i violett och gult, att slutligen mötas med luftens stålblå, kalla skynke. Strindberg Blomst. 65 (1888). Om någon kväll ett av Goldmans skyltfönster var förhängt med ett stort skynke .. (kunde) du under skynkets kant .. iakttaga ett par ivrigt kringtrampande .. lackskor. Siwertz Varuh. 114 (1926). Användas fristående ställningar (att hänga kläder på), böra kostymerna täckas med skynken, när (butiks-)lokalen rengöres. Varulex. Beklädn. 179 (1945). Kulin .. hade ett skynke runtom höften, eljest var han naken. Höijer Solv. 33 (1954). jfr RÖKFÅNGS-, TYG-SKYNKE. särsk.
a) i uttr. (det) röda skynket l. ett rött skynke o. d., om rött tygstycke som användes för att reta tjur vid tjurfäktning; särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl., i uttr. som beteckna att ngn blir retad av ngt l. ngn; jfr RÖD, adj. 1 a κ. Strindberg Brev 2: 357 (1882; i bild). (Prosten) var alla skollärares röda skynke. Månsson Rättf. 2: 298 (1916). (Hedins) blotta namn (var) för majoriteten av .. (militärerna) ett rött skynke. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 236 (1947).
b) (vard.) i det bildl. uttr. lätta på skynket, lätta på förlåten, göra avslöjanden. Edlund Chandler EneDöd 7 (1952).
2) (†) mellan djupa inskärningar utskjutande del av växts blad o. d., flik (se FLIK, sbst.1 2). Möller PrincBot. 14 (1755). Bladets omkretz är fördeld i wissa skynken. Därs. 31.
3) (numera föga br.) ss. nedsättande beteckning på lång o. mager kvinna. Hon är ett långt magert skynke. Wetterbergh Selln. 58 (1853).
B: SKYNKE-BIT, -LIK, se A.
Spalt S 5611 band 27, 1974