Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKAK ska4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. skak; jfr nyisl. skökull; sannol. (med en urspr. bet.: ngt ut- l. framskjutande) till samma stam som föreligger i sv. dial. skäkling, (utskjutande) liten lund, fvn. skekill, utkant (möjl. rotbesläktat med HAKE, sbst.2). — Jfr SKAK, sbst.2—3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) penis hos häst; jfr SKAG, sbst.1 NVedboDomb. Vårt. 1747, § 77.

 

Spalt S 3345 band 25, 1969

Webbansvarig