| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKANDINAVISERA -nav1ise4ra l. -na1v-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) ge (ngt) skandinavisk prägel; äv.: åstadkomma större likhet inom de skandinaviska länderna i fråga om (ngt). (Den tyska nationella romancykeln grundlades) genom Lied der Niebelungen och das Heldenbuch; hwilka .. slutligen öfwergingo till Island, der skandinaviserades, och i obunden stil öfwersattes. SvLitTidn. 1813, sp. 359. Skandinaviseringen av myntförhållandena. Östergren (1939).
2) sträva l. arbeta för att närma de skandinaviska länderna till varandra; ägna sig åt skandinavistisk verksamhet; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv.: som kännetecknas av sådan verksamhet). Nutidens Skandinaviserande Danskar. Frey 1846, s. 482. Peder och jag (flanerade) i staden och sågo 2 ångbåtar ankomma med flera hundra danska pratmakare, hitkomna för att scandinavisera. Edholm SvunnD 125 (1848). Det är nödvändigt för oss, om vi skola tillvarataga våra .. berättigade intressen, att vi helt och hållet draga oss ur den skenfagert skandinaviserande trollkretsen. Hjärne Utrikespol. 26 (1905).
3) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om språk l. språkligt uttryck o. d.: som uppvisar drag från ett l. flera (andra) skandinaviska (nordiska) språk. I våra tidningar, men också hos ansedda skönlitterära författare, (får man) läsa ett skandinaviserande språk, som till en tiondel är hämtadt från våra bröder i Danmark och Norge. PedT 1914, s. 313. —
Spalt S 3490 band 26, 1970