Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARIFICERA skar1ifise4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. SKARIFIERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SKARIFIKATION.
Ordformer
(förr äv. sc-. -ficera 1745 osv. -fiera 1782—1885)
Etymologi
[jfr t. skarifizieren, fr. scarifier (varav eng. scarify); av senlat. scarificare, rispa upp, ombildning av lat. scarifare, av gr. σκαριφάομαι, rispar upp ngts yta, drar upp konturerna av ngt, till den rot som föreligger i lat. scribere, skriva (se SKRIVA). — Jfr SKARIFIKATOR, SKARIFIKATÖR]
1) (numera mindre br.) med. utföra skarifikation (se d. o. 1); vanl. med obj. betecknande kroppsdel l. sår o. d. som är föremål för skarifikation; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: behandlad gm skarifikation. Blåsorne kliptes strax upp sedan Scarificerades den lidande delen. HdlCollMed. 13/12 1745. Schützercrantz 1Förlossn. 234 (1785; i p. pf., om ställe på hud). Då man .. kan förmoda inflammation af tandpulpan i en eljest icke ihålig tand, måste man i tid anlita en tandläkare, för att genom lokala bloduttömningar, såsom .. (bl. a.) skarifiering, .. söka åstadkomma en fördelning. AHB 57: 35 (1871). ASScF 14: 112 (1885). 2SvUppslB 26: 159 (1953).
2) (i fackspr.) utföra skarifikation (se d. o. 2); särsk. ss. vbalsbst. -ing. Hos en del sydamerikanska stammar förekomma även sådana kraftiga initiationsbruk som åderlåtning, skarificering och gissling. Karsten NaturfRel. 120 (1923). 2SvUppslB 28: 1074 (1954). —

 

Spalt S 3546 band 26, 1970

Webbansvarig