Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEPLING ʃe3pliŋ2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKÄPPLING ʃäp3-, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skep- (skjep-) 1755 osv. skäpp- 1925)
Etymologi
[sv. dial. skepling; möjl. till sv. dial. skepa sej, klä sig underligt (se SKEPA, v.1); de hithörande växternas blomkrona erinrar om ett ansikte med mask; jfr med avs. på bet. nylat. Personatæ, familjen Scrophulariaceæ, lejongapsväxter (se närmare MASK-BLOMMIG)]
(numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (växt av) det till familjen Scrophulariaceæ hörande släktet Melampyrum Lin., kovall. Linné Fl. nr 548 (1755; om M. pratense Lin.; från Västmanl.). Liljeblad Fl. 229 (1792; om släktet). Bland skepling beta mina får, / bland mjölkgräs mina kor. Karlfeldt FridLustg. 120 (1901). Det var mest vildklöver, vårbrodd, skogsnäva, skäppling och kovall i backen. Larsson i By LantlH 49 (1925). — jfr KAM-, KO-, KORS-, NATT OCH DAG-SKEPLING m. fl.
Ssgr (bot., numera mindre br.): A: SKEPLING-SLÄKTE(T). släktet Melampyrum Lin., kovallsläktet. Nyman VäxtNatH 1: 179 (1867). —
-VÄXT. (skepling- 1894—1953. skeplinge- 1895. skeplings- c. 1870—1888) i pl., om familjen Scrophulariaceæ, lejongapsväxter. Fries Ordb. 109 (c. 1870). 2SvUppslB (1953).
B (†): SKEPLINGE-VÄXT, se A.
C: SKEPLINGS-VÄXT, se A.

 

Spalt S 3769 band 26, 1970

Webbansvarig