| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKEPTIKER skäp4tiker, äv. ʃäp4-, stundom 302 (schä`pptick’r ell. sä`pptick’r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. = (LittT 1795, s. 130, osv.) l. skeptici skäp4tisi, äv. ʃäp4-, stundom 302 (äv. att hänföra till sg. skeptikus, Dalin (1854) osv.); äv. SKEPTIKUS (schä`pptikuss ell. sä`pptikuss Dalin), m.; numera bl. i pl. skeptici (se ovan).
1) om person som har en tvivlande l. kritisk l. misstrogen inställning till ngt: tvivlare l. fritänkare o. d.; jfr 2 o. SKEPTICIST. I. Fr. Buddeus uti sina Theses de Atheismo, och andra giöra honom (dvs. konung Salomo) til Scepticus. Lagerbring HistLit. 102 (1748). (Ungdomarna) var inte skeptiker, utan troende. De trodde på Stalin eller Hitler eller demokratin. Heerberger Dag 17 (1939). Omar (al-Chaijam) är skeptiker och ganska klen i sin islamiska tro. Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 26 (1959). Tammerfors-turneringen gav i viss mån god näring åt skeptikernas resonemang om att ”ishockeyn tenderar att gå samma väg som handbollen”, att den blir ”mer och mer ett ställningskrig”. AllSport 1965, nr 12, s. 65.
2) [eg. specialanv. av 1] filos. person som betvivlar l. mer l. mindre radikalt förnekar möjligheten av objektiv o. allmängiltig kunskap; motsatt: dogmatiker (se d. o. 2 a α). (Eng.) Pyrrhonian .. (sv.) en Scepticus (af Pyrrho den första af det slaget). Serenius Xx 3 a (1734). Såsom uppfordran till kritisk pröfning af metodernas och åsikternas hållbarhet äro skeptikernas invändningar af gagn för de andre filosofernas utveckling. 2NF 25: 976 (1917). Det kanske bör påpekas att en filosof kan vara skeptiker i fråga om vissa slag av kunskaper utan att ifrågasätta andra. Marc-Wogau FilDiskuss. 23 (1955).
Spalt S 3840 band 26, 1970