| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKILFÅNG l. SKILSFÅNG l. SKILJEFÅNG l. SKILJOFÅNG l. SKÄLFÅNG, m. (l. f.?) (OPetri 1: 43 (1526), Möller (1807)) l. n. (G1R 5: 170 (1529), Meurman (1847)); best. -et (Swedenborg RebNat. 1: 17 (1719), Weste FörslSAOB (c. 1815)); pl. = (VDAkt. 1793, nr 379, Meurman (1847)).
(†)
1) gräns(linje), rågång; äv. bildl.; jfr SKILLNAD 2. Lindroth Gruvbrytn. 1: 48 (cit. fr. 1563). Hwad Råsträngen mellan Hofs Byelag och den så kallade Norra Mark, Hagar och Lyckor beträffar, så antogos de uprättade Gärdesgårdar .. för rätta och obestrideliga skiljefång. VDAkt. 1793, nr 379. Emellan deras rättigheter är intet skiljefång utstakadt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Meurman 2: 306 (1847).
2) avstånd; jfr SKILLNAD 3. Det stora och widtbegrepne Skillfång, hwarmedelst desse finnar (i södra Norrl.) uthi aflägne och oländige Skogzmarker hijt och thijt äre ifrån hwar andre söndrade och strödde, tillåter icke att dhe på en ort, eller till en försambling wijd deras gudstiensts förrättande kunna komma tillhopa. BtVLand 4: 124 (1693). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) i uttr. skilfång förut, försprång. De Swenske satte segel til och jagade hela dagen efter (den danska flottan); Men kunde intet hämta Fienden in, efter han hade 2—3 mils skiljefång förut. Nordberg C12 2: 245 (1740).
4) förhållandet att ngn lämnar en plats l. att ngra skiljas (åt) l. äro skilda från varandra, skilsmässa (se d. o. 4, 6 a). Nu (är) den Tijden kommen .., då ett skildfång skeer, huar om Christus tahlar. Luc. 17(:) 34, 35. Kempe Proberugn 39 (1656, 1664). Wennæsius Klingd. 32 (1682).
5) osämja, tvist l. dyl.; jfr SKILLNAD 12. Som thett allenast een privat querelle warit haffuer, opwuxin aff een hastigh skillfångh dem emillan (dvs. mellan Herman Wrangel o. ett danskt diplomatiskt ombud, som enl. W. uppvaktat W:s tillämnade maka) såsom privat Perssoner, så förhoppas Wij (osv.). Adlersparre HSaml. 1: 148 (i handl. fr. 1633).
6) olikhet, skillnad (se d. o. 16), åtskillnad; skiljaktighet o. d. J thenne (kristna) församblingene är inghen skelfong mellam herren och tienaren. OPetri 1: 43 (1526). Worde i af beggie Copierne förnimmendes hwad skilfång ther emillen (dvs. mellan skrivelserna) är. G1R 14: 390 (1542). När man giffuer acht vppå hoo han (dvs. Kristus) är, moste man bekenna, at emillan hans omskärelse och andra Judars omskärelse, är så stoor skilfong, som emillan himmel och jord. LPetri 1Post. I 5 a (1555). Föga skilfång war mellom ett sådant (opålitligt o. kostbart) stillestånd och en öppen feigde. Gustaf II Adolf 292 (1627). På intet ställe har jag rönt skiljefånget emellan vatnets högsta ock lägsta stånd, uti flodens til- ock Ebbens affallande så stort, ock strömmen uti sit til- ock aflopp så strid .. som här uti Severenström (dvs. Severn i Engl.). GVallerius i VetAH 1743, s. 143. 2VittAH 5: 211 (1790, 1796). Meurman 2: 306 (1847). — jfr O-SKÄLFÅNG. — särsk.
a) i uttr. göra skilfång mellan l. på (vissa företeelser), uppfatta (den principiella) skillnaden emellan l. (kunna) skilja på (vissa företeelser) (o. hålla dem isär); jfr b. Jtt barn (kan) wel merckia aff eders (dvs. Hans Brasks) scriffuilse, atj (dvs. att I) ecke wetha giöra jtt rett skilfång emellan thet gambla och thet Nya testamentit. G1R 5: 170 (1529). (Den blinde) kan skilja på Skogar, Alléer och Trän, medelst luften; men at kunna gjöra skilfång på Färger, det tror han ej vara möjeligt. Björnståhl Resa 4: 118 (1774).
b) i uttr. som beteckna att ngn i sin behandling av vissa personer l. företeelser rättar sig efter den olikhet som förefinnes mellan dem; särsk. i uttr. göra (en) skilfång, göra åtskillnad, behandla olika; utan skilfång, utan åtskillnad l. urskillning l. mannamån, opartiskt o. d. G1R 9: 318 (1534: göra en skelfong). Dageliga sem och hörom (vi), huru dödsens lije feller fast monga, vnga och gamla, .. rika och fattiga vtan skilfång och anseende. Swedberg Dödst. 1 (1711). Tw ting jag nämner sidst, som Mödrar achta böra: / Först, the som hafwa barn, at the ei skilfång giöra / På kärlek emot them. Kolmodin QvSp. 1: 87 (1732). I Norra Delen af .. (Tavastehus län) fälles därtil (dvs. för svedjebruk) utan Skilfång den bästa och gröfsta Skogen. Djurberg Svearike 4: 199 (1808).
7) [möjl. kontamination med FÖRFÅNG] olägenhet l. nackdel l. förfång? (På grund av betesförhållandena blir det svårt att tillvarata gödseln) Hwar af här i landet större skade och skilfång är, än någon fremande kan finna. Broman Glys. 3: 30 (c. 1730).
Spalt S 3980 band 26, 1971