| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OSKÄLELIGEN, adv. [jfr ä. d. uskællelig, adv.; till (skäleligen o.) oskälig; jfr y. fsv. oskiäliliker, oklok (Troj. 104 (: oskälilegit, n. sg.))] (†) utan fog l. skäl, med orätt; jfr oskälig 2 c. AJMessenius (1639) i HSH 9: 183. —
OSKÄLFÅNG. [till skälfång, skillnad; prefixet o- sannol. beroende på inflytande från det synonyma olikhet] (†) skillnad; jfr o- 3 anm. G1R 24: 227 (1554).
Spalt O 1442 band 19, 1951