skiljning | SAOB

Publicerad 1971

SKILJNING ʃil3jniŋ2, äv. SKILLNING ʃil3niŋ2 (numera nästan bl. i ssgn URSKILLNING), r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -ar.

Ordformer

(skiljen- c. 1755. skiljn- (skilgn-) 1740 osv. skilln- (skiln-) 1651 (: Skrifftskilningen, sg. best.), 1731—1957 (: skillningshage). Se för övr. URSKILLNING)

Etymologi

[fsv. skilning, dels (ss. enkelt ord) i bet.: prövning, avgörande, dels i ssgn atskilning, åtskiljande; jfr ä. d. skilling, fvn. skilning; vbalsbst. till SKILJA]

skiljande; särsk.

1) till SKILJA I 3.

a) (†) om handlingen att (vid gymnastik) flytta armar l. ben l. knän (ett stycke) från varandra, ”delning”. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 149.

b) i ssgn SKILJNINGS-TECKEN.

2) (utom i a, b o. c numera bl. tillf.) till SKILJA I 7. Skaparen har gifvvit .. all materia i vverden .. vvissa wärkande och lefwande krafter, hvvarigenom all rörelse, sammanblandning och skilgning åstadkommes. Triewald PVetA 1740, s. 10. — särsk.

a) (fullt br.) till SKILJA I 7 a β, om skiljande av renar. TurÅ 1916, s. 282. SFS 1949, s. 1307. jfr REN-SKILJNING.

b) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) bergv. till SKILJA I 7 b α, om sovring l. separering av malm. Ström MinnB 5 (c. 1865).

c) (fullt br.) skogsv. till SKILJA I 7 b β, om skiljande av flottgods. Ekman SkogstHb. 126 (1908). Skiljning av timmer i vattendrag. SvSkog. 935 (1928; text till bild). jfr TIMMER-, VIRKES-SKILJNING.

3) (†) till I 13 c, IV 11 c, om upplösande l. brytande av trolovning. VDAkt. 1731, nr 556.

Ssgr: (2 c) SKILJNINGS-ANORDNING~020. skogsv. anordning för skiljande av flottgods; jfr skilje-anordning. SkogsvT 1910, s. 495. —

(2 c) -APPARAT. skogsv. jfr dels -anordning, dels skilje-apparat. SkogsvT 1910, s. 495. —

-ARBETE~020.

1) till 2 a. SvGeogrÅb. 1944, s. 47.

2) skogsv. till 2 c. SkogsvT 1910, s. 495. —

-FOLK. särsk. till 2 a: folk som utför renskiljning. Grundström Pirak NomadLiv 88 (1933). —

(2 a) -GÄRDE. inhägnat område inom vilket renarna samlas för renskiljning. TurÅ 1916, s. 286. —

(2 a) -HAGE. = -gärde. Ruong FjällappJukk. 31 (1937). —

-PLATS.

1) till 2 a, = -gärde. Boberg FjällmF 174 (1930).

2) skogsv. till 2 c, = skilje-ställe 2. Ekman SkogstHb. 126 (1908). —

-STÄLLE. särsk. skogsv. till 2 c, = skilje-ställe 2. Ekman SkogstHb. 126 (1908). —

(1 b) -TECKEN. (†) tryckerityp för åstadkommande av spatium. Wollin Stilgjut. 14 (i handl. fr. 1739). —

-TID. särsk. till 2 a: tid för renskiljning. Wallquist LappmDokt. 62 (1936).

Spalt S 4042 band 26, 1971

Webbansvarig