| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKIPA ʃi3pa2, v.2, förr äv. SKIPPA, v.2, l. SKEPA, v.3, l. SKEPPA, v.3 -ade (Dryselius Monarchsp. 438 (1691) osv.), äv. (numera företrädesvis i vitter stil) ipf. -te (Nyblom Rim 59 (1882, 1904)), äv. (i vitter stil, tillf.) p. pf. skipen (Ossiannilsson Hem. 104 (1915; i vers rimmande med begripen)) ((†) pr. sg. akt. -er Rosenfeldt Vitt. 142 (c. 1690); pr. sg. pass. -es PH 1: 18 (1719)). Anm. Formerna ipf. skipte, sup. o. p. pf. skipt, vid vilka det i äldre språkprov vanl. är omöjligt att avgöra, om d. o. l. SKIPTA, v., föreligger, ha behandlats så, att endast otvetydiga fall hänförts hit, medan tveksamma fall redovisats under SKIFTA, v. vbalsbst. -AN (numera bl. ngn gg, Bureus Runaräfst 64 (1602), Schultze Ordb. 4274 (c. 1755), Collinder SvOrdhjälp 163 (1968)), -ANDE, -ELSE (se SKEPELSE), -NING; -ARE, -ARINNA, se avledn.
1) (†) dela l. fördela l. skifta (ngt); äv. refl., om personer: (för)dela sig (i grupper o. d.); utom i sistnämnda anv. o. ss. senare led i ssgr anträffat bl. i a o. b; jfr 2. Sedan Troja var förstördt .. utvandrade Trojanerna från sitt land; de skipade sig i tvänne hopar; af dessa drog den ena till Macedonien; den andra (osv.). Strinnholm Hist. 1: 117 (1834). jfr: Vitne til samma arff skipning (dvs. arvskifte) war och p(er) martins(on). OPetri Tb. 104 (1526). — jfr UT-SKIPA. — särsk.
a) i uttr. skipa sol och vind lika mellan (kämpar vid tvekamp), placera (kämpar vid tvekamp) på sådant sätt att båda parter vederfaras rättvisa med hänsyn till sol- o. vindförhållanden. Strinnholm Hist. 3: 610 (1848).
b) med avs. på jord l. rike; anträffat bl. dels abs., i uttr. skipa för sig, fördela jorden mellan sig (vid landnam), dels i utvidgad anv., i uttr. skipa ngt under ngra, fördela styrelsen över ngt mellan ngra. Sedan for .. (kung Linge) öfwer landet, och skipade riket under sina männ. Björner Vols. 30 (1737; fvn. orig.: skipar .. sinum rikid). Ingemunds män skipade för sig rundt omkring i dalen, och togo bostad efter hans råd. Lönnberg FnordSag. 1: 46 (1870; fvn. orig.: skipuðu sér um dalinn).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial.; eg. utvidgad anv. av 1] (†) i fråga om allmänningsskog: släppa (svin) på bete (på skog), sedan rätten till bete fördelats mellan jordägarna (i relation till deras jordinnehav); äv. i utvidgad anv., i fråga om bete på annans mark o. d. mot ersättning, dels: släppa (husdjur) på bete (ngnstädes), dels i uttr. sätta (husdjur) till skeppans hos ngn för ngt, lämna (husdjur) till utfodring hos ngn mot ersättning bestående i ngt. Hwad hwar och en äger af Swijn skipa uppå åldonskog, räknas fuller efter öre och örtug, samt åttung och half åttung. Abrahamsson 440 (1726). Sättja en ko hos någon til fodring eller skjeppans för mjölken. Lind 1: 1646 (1749). Utj ungskogen på Rået har Stockenberg siälf i åhr haft låf at skipa sina fyrbeningar, mot prijs därå som satt waret, Nembl(ige)n 24 öre s(ilve)rm(yn)t för ett satt (dvs. fullväxt) swijn och proportionaliter för de mindre. ÅgerupArk. Brev 31/12 1753.
3) (†) med personligt l. sakligt obj.: placera på viss plats o. d., uppställa l. ordna (i viss formation l. ordning o. d.); äv.: inordna (ngnstädes); ss. vbalsbst. äv. dels (i formen -an): ordning(s-följd), dels (i formen -ning): anordning, förfaringssätt, metod. Wåra runor (ha) af begÿnnelsen sijna äghna lagha skipan och reedd (dvs. reda). Bureus Runaräfst 64 (1602). Går .. (en man) icke (i skallgång), ey heller står troligen ther han skipader warder, eller giör olydna, böte sex Marcker. Schmedeman Just. 267 (1647). Erik Segersäll skipade sitt folk på andra sidan. Fryxell Ber. 1: 90 (1823). Om (bibel-)kommissionen hade afgjort sig för en sådan skipning, att vissa ställen, som .. icke förtjena qvarstå i texten, .. kunde nedflyttats ”under linien”, så (osv.). SvTidskr. 1873, s. 373. I sina skrifvelser till senaten skipar .. (Tiberius) hvarje enskildt fall under en regel. Rydberg RomD 26 (1877). — jfr RUNA-SKIPAN.
4) tilldana l. tillpassa l. (ut)forma l. gestalta (ngt); äv.: ordna (se d. o. I 3) l. inrätta l. organisera (ngt); äv. refl. (i denna anv. äv. med avs. på person; se OM-SKIPA); i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: beskaffad; ss. vbalsbst. -an äv. konkretare: beskaffenhet; numera bl. dels refl. (se slutet), dels ss. senare led i ssgn OM-SKIPA. Alle .. kläder, .. (som) till hennes lÿff wore skipett och skurin (osv.). 2SthmTb. 8: 281 (1586). (Runan r försedd med en punkt i sin övre triangelformade del) finns på en sten i Sälna i Skånela. ”Hwadh .. (punkten) märker weet iagh ikke .. Om th(et) så af stensens skipan tilkommet är, weet jagh ikke.” JBureus (1602) i 3SAH 23: 293 (rättat efter hskr.). At .. effter sitt egit hofwud skipa orden och skrifwa owanligit, kommer mig likast före, såsom then ther tager sig en hel owanlig och aldrig synt klädedrecht före at bära, och således gå vtmerkt ifrå alla menniskior, när intet omtrenger. Swedberg Schibb. 10 (1716). (Gud straffar) när en smickrande Urias och Amasia, en ögnaprest talar och predikar til Konungens och the Högas behag; och så skipar och fogar sitt tal, som han ser och förstår, at thet kan liufliga klinga i theras klijande öron. Dens. Lefw. 135 (1729). (Cæsar) .. kastade sig in i stridsvimlet, kämpande som man i ledet, sedan han som härförare skipat allt för segern. Rydberg RomD 4 (1876). Kunde i denna natur .., så herrligt skipad af sin store byggmästare, kunde i henne finnas ett rum för blinda, regellösa makter ..? Dens. Ath. 291 (1876). En göl, förfärligt vid och djup, där gapar, / Och hur den skipad är skall sedan sägas. Lidforss Dante I. 1: 73 (1902). — jfr ORDA-SKIPAN. — särsk. (numera bl., föga br., arkaiserande) refl.: forma l. gestalta sig (så l. så); äv. övergående i bet.: utveckla sig l. tilldra sig, förlöpa. I aftonskimret skipa sig för .. (betraktarens) inbillning stormmolnen än såsom skinande landskap med bergskullar .., och än te de sig såsom seglande vikingaflottor. Säve HafvSag. 13 (1880). Vi samlades och bytte muntra ord om hur tursamt det mesta hade skipat sig under denna färd (dvs. en lyckosam flykt). Lindström Österhus 60 (1952).
5) [med avs. på bet. jfr SKILJA I 24 a] i fråga om att gm rättegång utreda vad som är gällande lag l. rätt l. åstadkomma rättvisa o. i anv. som ansluta sig härtill.
a) med obj. betecknande (vad som är) lag l. rätt l. rättvisa o. d.: gm rättegång utreda vad som är gällande (lag l. rätt) l. avgöra tvist om vad som är (rätt) l. åstadkomma (rättvisa), tillämpa l. handha (lag l. rätt), döma l. handha rättsväsendet i enlighet med gällande (lag l. rätt) l. på ett sätt som åstadkommer (rättvisa); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; numera företrädesvis i uttr. skipa lag (och rätt) l. rätt (och lag) l. rättvisa (äv. övergående till en beteckning för att utöva domarämbete l. handha domarmakt); jfr RÄTT, sbst.2 1 d, RÄTTVISA, sbst. 1 c. The förståndigeste och klokeste aff borgerskapet, som wiste skeepe laagh och rät. PrivSvStäd. 3: 329 (1576). H:K:M:tt .. hafuer täckts meddela migh sin recommendation och befallningz breef till Gouverneurer, Dommarer och ehoo the hälzt ähro som Rätt och Lagh i Landet skipa skole, at thee migh .. schola .. bijspringa. Stiernhielm (SVS) 3: 134 (1651). Riksens Ständer förvandlades (under reformationstiden) ofta til en Domstol i brottmål, der Lagar .. skipades och tillämpades til de personer, som Regeringen ville låta anklaga. Schönberg Bref 1: 263 (1778). (Gud) skall skipa lag bland folken med rättvisa. Psalt. 9: 9 (Bib. 1917). Allestädes råder någon lag, om den så också blott skipas av självvalda domare. Zilliacus Utvandr. 2: 89 (1923). Den proportionella valmetoden skipar .. icke full rättvisa. Granfelt Samh. 152 (1937). — jfr LAG-, UT-SKIPA, RÄTT-SKIPANDE, p. adj., O-SKIPAD, LAG-SKIPAN, RÄTT-SKIPANDE, sbst., o. RÄTT-SKIPNING. — särsk.
α) i en mängd numera föråldrade l. bl. tillf. brukade uttr. Kong Rolof tager .. wid regementet, skipar lag och landzrätt, som honum tycker bäst. Verelius Gothr. 91 (1664; fvn. orig.: log oc landz riett). Divan är en Sal, hwarest Rätt och Rättfärdighet skippas, belägen .. uti .. Seraglien. Dryselius Måne 482 (1694). HC11H 15: 140 (1697: Justitiens wälduge skipande). Håf-Rätterne äga hwar å sin ort, at hafwa upsickt, det Lag ock Förordningar efter rätta Orda-förståndet skieppes ock i ackt tages. PH 1: 18 (1719). Se’n så han .. / .. löfte om det rättas skipning fått, / gick karlen nöjd. Scholander 2: 166 (1866).
β) i uttr. skipa lag och rätt över ngn, döma över ngn, skipa rättvisa över ngn, låta rättvisan ha sin gång i fråga om ngn; i sht förr äv. i uttr. skipa lag över ngt, döma i ngt (äv. bildl.: bedöma ngt); jfr c. Minnur Thors son, som .. skiäppar lag och rätt öfwer de döda. Rudbeck Atl. 1: 548 (1679). Konungen .. ansåg sig berättigad att .. skipa Lag öfver hvarjehanda ärender. Nordström Samh. 1: 55 (1839). Ej underligt .., om det kritiska sinnet hade alldeles svikit (bibel-)kommissionen, när det gälde att skipa lag öfver det sköna, alla hjertan tilltalande stället Joh. 8: 1—11. SvTidskr. 1873, s. 374. Tegnér Armfelt 2: 29 (1884: skipa rättvisa öfver).
γ) (†) med indirekt obj.: tillerkänna (ngn rätt l. rättvisa l. vad lagen medger), tillse att (ngn) vederfares (rätt l. rättvisa o. d.), döma l. behandla (ngn) enligt (lag). (Borgmästarna) skola .. beflijte sigh at skeepe hwariom och eenom, hwad laagh medgiffwer. PrivSvStäd. 3: 329 (1576). Borgemestaren, byfougden medh sex rådmän och tree aff menigheten medh wår befallningzman sittia (i Vimmerby) för rätta och skipa huariom och enom, huadh lag och rätwist wara kan. Därs. 4: 325 (1604). Allmogen skippas lijtet rätt. Gustaf II Adolf 186 (1617). Dhen store olägenhet och möda, som Konungarne fordom .. hafwa hafft till att igenom Räfst, Landz- och Rättare-Tingh, orättwijsan styra och dämpa, hwariom och enom lag skipa och högsta dommen föra, .. har (osv.). SErikÅb. 1913, s. 74 (c. 1740). Jag (dvs. åldermannen, lovar), där någon utom ämbetet med en ämbetsbroder och hans folk något utestående haver, att jag honom utan något anseende rätt vill skipa. Ambrosiani SvSkråämb. 38 (i handl. fr. c. 1780).
δ) i det bildl. uttr. våldet l. (knyt)näven l. bössan o. d. skipar rätt- (visa), angivande att lag o. rätt äro försatta ur spel till följd av våld (utövat av knytnäve l. med hjälp av bössa osv.). I sången om Dan McGrew skipar bössan rätt. Nerman Service GuldgrävDikt. 23 (1917). Där våldet skipar rätt. Östergren (1939). Den starkaste näven hade skipat rättvisa. Rosendahl Lojäg. 13 (1956).
ε) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv.; förr särsk. dels i uttr. skipa rätt och ordning, handha rättsväsendet o. upprätthålla ordning, dels med avs. på religion: (upprätthålla gm att) undervisa om l. utlägga. Fast ock både Religion och Lag woro i sig själfwa de sämsta, blott de skipas owäldigt; har likwäl Folket och hela Landet däraf mera sällhet, än af de sällaste och bästa, som wanwårdas. Brunkman SvGr. 82 (1767). (På många nytillkomna ämbetsmäns mindre bekantskap med våra lagar beror) denna skipning af lag, som lika ofta torde kunna kallas skipning af tycke och smak. Livijn 2: 135 (1831). De frie jordägarene utgjorde de gamla, ursprungliga .. rättssamfunden, hvilka inom sig skipade rätt och ordning genom sjelfvalde .. män. Nordström Samh. 1: 261 (1839). När lifvet sedan sin orätt skipar / och rågar sorgernas fulla mått. Theslöf Blad 88 (1911).
b) (numera bl. tillf.) abs.: skipa lag (se a); äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: handha administration l. administrera l. dyl. (Sv.) Skipan .. lag-skipan, (t.) das Rechtsprechen. Lind (1749). En Lag utan Förnuft, ger en Skipning utan Visshet. Thorild (SVS) 2: 291 (1788). Det är det unga, som skall draga verlden fram. .. Hvarje hjelte, hvarje framförare, hvarje grundläggare har varit en ung man. Efter komma senater af vördnadsvärde åldrige, som sätta sig att skipa, att utföra hans verk. Almqvist Kap. 28 (1838). Lagmannen satt i en krets af landets främsta män och skipade och dömde. Lönnberg Sigtr. 52 (1892).
c) [jfr a β] (numera bl. tillf.) i uttr. skipa dom över ngn, fälla dom över ngn (äv. bildl.). Blodigt sträng har den dom varit, som verldshistoriens händelser skipat öfver folken. Rudin BibEnh. 62 (1887).
d) (†) i uttr. skipa enighet och sämja, om domare: åstadkomma enighet o. sämja (gm förlikning). (I, domare,) Söker med Flijt effter, att skippa Enighet och Sämia, uti dhe Saker, som kunne tåla Förlijkning. Fernander Theatr. 124 (1695).
6) (numera föga br.) föreskriva l. stadga l. förordna l. fastställa l. bestämma (över) l. besluta (ngt); förr äv. dels i det mer l. mindre pleonastiska uttr. skipa och stadga ngt, dels i uttr. skipa om l. med ngt, bestämma över l. besluta om ngt. Hvadh som vi udi denne stadga skeped hafve för fursterne och deres afföde, det (osv.). RA I. 2: 634 (1582). Inthet är swårare, än .. nyttighe .. Constitutioner skipa och stadga. Skytte Und. C 2 b (1604). I sin okunnighet mente .. (skyterna) sig sielfrådigt kunna skipa om sina lif: med nöje och sinnes ro .. störte de sig då utför branta klippor. Dalin Hist. 1: 26 (1747). Vägen dertil (dvs. till att upphäva Lykurgos’ ägodelning) bereddes genom en Lag, at hvar och en skulle få skipa med sin lott, som han ville. Rabbe PVetA 1770, s. 81. (Det) blef .. så skipadt, att den yngste prinsen .. skulle få ärfva riket efter sin fader. SvFolks. 304 (1849). Svårligen skall .. (trollkarlen) kunna förbjuda eller undgå det, som af Himlen är skipadt. Lidforss DQ 1: 58 (1888). — särsk.
a) i uttr. skipa vinden, bestämma hur vinden skall blåsa, befalla över vinden. Konsten .. att skipa vinden .. som folket i Bohus-län ännu .. (tilltror) Finska sjöfarare. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 113 (1863).
b) i uttr. skipa ngn ngt, bestämma ngt för ngn, förläna l. beskära ngn ngt (förr äv. med avs. på böter: bestämma storleken av ngt för ngn); äv. i uttr. skipa ngt åt ngn, om ödet: beskära ngn ngt; jfr 7. (Konung Halvdan) förordnade .. sielf om alt sakfall, och skipade hwariom och enom böter, efter hans ätt och wyrdnat. Peringskiöld Hkr. 1: 71 (1697; fvn. orig.: oc skipaþe botum). (Spåkvinnan) förkunnade .. från sin siarestol, hvad märkligt åt hvar af dem månde af ödet skipas. Strinnholm Hist. 2: 487 (1836). Du vet hvad godt Allfadern skipat eder, / I menskobarn, I lycklige, dem Han / Har älskat mer än alla andra väsen. Wennerberg 3: 112 (1883).
7) (†) utse l. utvälja l. föreslå (en befattningshavare l. en person för fullgörande av viss uppgift); äv.: tillsätta (en befattningshavare). Then regent, som Konung Filmer öfver them skipat hadhe. LPetri Kr. 9 (1559). Borgmestere och rådmän måge skepe och tilsettie stadzschrifuere, huem dem sielfue synes. PrivSvStäd. 4: 487 (1608). Befalningzmannen tilsadhe och befalte Ländzmannen Erich Olufsson i dogstadh, att han skall skeppa några wissa karlar som skola vthtryska den Rogen som ståår oppå sweden. ÅngermDomb. 1647, s. 115. Schultze Ordb. 4273 (c. 1755). — jfr TILL-SKIPA.
8) [jfr 6 b o. den i fsv. o. fd. anträffade bet.: skaffa (ngn ngt)] i fråga om att skaffa ngn ngt; i den särsk. förb. SKIPA UPP.
SKIPARINNA, f. [delvis till skipare] (numera bl. tillf.) till 5 a, i uttr. rättvisans skiparinna, kvinnlig rättskipare. LdVBl. 1888, nr 83, s. 2.
Spalt S 4127 band 26, 1971