| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKJULA ʃɯ3la2, v. -er, -te, -t, -d, äv. -ade (pr. sg. -ar Visb. 1: 173 (c. 1640); -er Chesnecopherus Skäl D 4 b (i handl. fr. 1587) osv. — ipf. -te Balck Es. 200 (1603) osv. — sup. -t VDP 1651, s. 39, osv. — p. pf. -ad Wärnskiöld Fortif. C 4 a (1673: skiuladt, n. sg.); -d Arvidi 129 (1651) osv.).
1) (numera i sht i vissa trakter) motsv. SKJUL 1: dölja l. gömma l. skydda (ngn l. ngt); äv. refl.: dölja l. gömma sig l. söka skydd; i pass. förr äv. övergående i intr. anv.: vara l. finnas dold; äv. abs.: ge skydd; äv. med saksubj.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr SKULA. (Det) kan (mera) ware skeedt förthenskull, att hann sin saack såledis skiule och fördedighe wille, än att (osv.). HH XIII. 1: 152 (1564). Saligh är .. then Menniskia, .. (som) är stadder vnder Gudz beskerm, och vnder hans wingar sigh skiula må. PPGothus Und. D 3 a (1590). (Hjorten gömde sig) vnder en tiockan Wijnstock, then honom så behändigt skiulte, at hans förföliare inthet bleffuo honom warse. Balck Es. 200 (1603). Detta är nämligen Grekernes manér, att Prästen alltid står skjulder, då han håller Missan. Eneman Resa 2: 50 (1712). Det landstreket, som blifvit skiuldt af Fästningen, hade ingen skada lidit (av den framstrykande havsdimman). Barchæus LandthHall. 54 (1773). (Jag, den åtalade) kunde .. icke sluta, att under en så wanlig händelse, skjultes ett så stort skälmstycke, som jag sedan fått spörja. TörngrenMål. 436 (1802). Den fysiska formen avsättes (vid stadsbyggnad) som ett skal kring livsfunktionerna, för att skjula och värma och svalka. TurÅ 1956, s. 26. — jfr ÖVER-SKJULA. — särsk. motsv. SKJUL 1 c, i fråga om kläder: skyla l. hölja l. skydda (person l. kropp l. kroppsdel med ngt); äv. refl. (Knektarna kunna) icke .. komme åstadh förr än the få någet på sigh till kleder, the motte iw någet få att skiule sin krop medh. UrkFinlÖ II. 1: 111 (1593). (Hon) lätt skäre kläder på henne (dvs. flickan), tÿ honn hadhe intett .. mÿckitt .. dett honn kunde skiula sigh vthi. 3SthmTb. 6: 88 (1605). (Invånarna vid Kap Verde) gingo och heel nakne, inthet skiulandes någon Lem. Kiöping Resa 1 (1667). Någre .. Tyske officerare gofwo mig Slarfwor att skiuhla mig med. JWallberg (c. 1715) i KKD 7: 308.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SKJUL 1 a: söka regnskydd, hålla sig under tak vid regn; jfr SKULA. När Carl XII den 13 december 1715 kl. 6 på morgonen .. (landsteg) vid Stafsten, har han en stund .. stannat bakom stenen och sökt skydd mot en regnby. Det kalla skåningarna att ”skjula”. Quennerstedt C12 2: 93 (1916). Har ni någonstans, där ni kan skjula? Österling Galsworthy Brod. 80 (1918). Strax efter ankomsten utbröt en häftig regnskur. Man bad då att få ”skjula” hos bonden. Svedenfors Gränsb. 1: 310 (1949).
Spalt S 4195 band 26, 1971