Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKONERT skωnær4t l. skω4nert l. skω3–ner2t (scho´nert (l(äs) sk) Weste, skónärrt Dalin, skonért Ekbohrn (1904)), r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Chapman Skeppsb. 117 (1775) osv.) l. -er (PH 11: 474 (1778) osv.). Anm. Pl-formen -ar har vanl. huvudtonen på första stavelsen, pl.-formen -er vanl. på näst sista stavelsen. Ss. ssgsförled har ordet vanl. betoningen 03~.
sjöt. = SKONARE, sbst.2 Chapman ArchNav. (1768). De 3-mastade och vanliga skonerterna samt galeaserna synas .. komma att bliva standardtyperna inom den seglande handelsflottan. VFl. 1935, s. 189. — jfr BRIGG-, HERMAFRODIT-, KANON-, MÄRSSEGELS-, PROPELLER-, RÅSEGEL-, SNEDSEGELS-, TOPPSEGELS-, TREMAST-, ÅNG-SKONERT m. fl.
-BRIGG. [jfr holl. schoenerbrik, t. schonerbrigg] tvåmastat segelfartyg med gaffelsegel på båda masterna, tre l. fyra trekantförsegel samt vanl. två råsegel på båda masterna; jfr hermafrodit-brigg. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hägg Segel 76 (1935). —
-SEGEL. [jfr holl. schoenerzeil, t. schonersegel] gaffelsegel på en skonares fockmast l. stormast. Witt Skeppsb. 34 (1857). —
-SKEPP. [jfr holl. schoenerschip] skonare med tre l. flera master, vanl. med fullständig råtackling på fockmasten. Witt Skeppsb. 35 (1857). —
Spalt S 4609 band 26, 1972