Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKONTRO skon4trω l. -o, n.; best. -t; pl. -n; äv. SKONTRA skon4tra l. 32, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skontra (sc-) 1873—1904. skontro (sc-) 1837—1939)
Etymologi
[jfr t. skontro; av it. scontro, avledn. av scontrare (se SKONTRERA); formen skontra utgör en ombildning av skontro, sannol. i anslutning till RESKONTRA]
(numera mindre br.) handel.
1) (ekonomisk uppgörelse gm) skontrering; sammankomst (på börsen) för sådan affärsuppgörelse l. tid då sådan uppgörelse skall äga l. äger rum; jfr RESKONTRA 1. ConvLex. 7: 1201 (1837). Ekbohrn 2: 245 (1904). Cannelin (1939).
2) om tiden emellan två närmast varandra liggande skontreringsdagar. Åstrand 2: 261 (1855). Ekbohrn 2: 245 (1904).
3) reskontra (se d. o. 2). Åstrand 2: 261 (1855). 2NF 24: 1354 (1916).
Ssg: (3) SKONTRO-BOK. [jfr t. skontrobuch] (numera föga br.) handel. reskontra (se d. o. 2). Jungberg (1873). Cannelin (1921).

 

Spalt S 4617 band 26, 1972

Webbansvarig