Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORBUT skorbɯ4t (skorbūt Ekbohrn (1868); i vers — ∪ Spegel TPar. 159 (1705)), r. l. m.; best. -en; pl. (i fråga om olika slag av sjukdomen) -er.
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skorbut, ä. eng. scorbut(e), fr. scorbut; av nylat. scorbutus, samhörigt med (möjl. av något germ. ord motsv.) SKÖRBJUGG]
med. skörbjugg. Spegel TPar. 159 (1705). Under ett långvarigt fälttåg med provianteringssvårigheter, såsom vid belägringar, uppträder ej sällan scorbut. LbKir. 1: 582 (1920). DN(A) 1966, nr 330, s. 3.
Avledn.: SKORBUTISK, adj. (-but- 1642 osv. -butt- 1771) [jfr t. skorbutisch, eng. scorbutic, fr. scorbutique, nylat. scorbuticus] med. som utgör l. har avseende på l. härrör från l. på annat sätt har samband med skörbjugg, skörbjuggs-; i sht förr äv. om levande varelse l. kroppsdel: lidande l. angripen av skörbjugg. Palmchron SundhSp. 43 (1642). Åderlåtning af Skorbutiske personer. Lindestolpe Skörb. 41 (1721). Scorbutisk Feber eller Scorbutisk Fluss. Ribe PVetA 1740, s. 13. Scorbutiska Sår. LittT 1795, s. 454. Skorbutiskt tandkött. AHB 57: 71 (1871). Sådana skorbutiska sjukdomssymptom, som blödningar i tandköttet, lossnandet av tänderna o. s. v. FoFl. 1933, s. 231.

 

Spalt S 4623 band 26, 1972

Webbansvarig