| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOTTA skot3a2, v.6 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) ta (ngt) med skovel l. spade o. dyl. o. kasta till l. lägga på en annan plats (äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande skovel l. spade o. d.); särsk. dels: med skovel l. spade o. d. ta bort (ngt av l. ur ngt) l. röja undan l. avlägsna (ngt från ngt), dels: med skovel l. spade o. d. kasta samman (ngt i en hög o. d.) l. kasta l. lägga (ngt på l. över l. i ngt); jfr 3. Skota snjö. JBureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30. Man kan .. emoot Winteren skåtta lijtet mehra Mull uppå Rötterna (på trädplantorna). Rålamb 14: 29 (1690). Halmen (som legat i ladugården o. blivit blandad med spillning) måkas eller skåttas i högar. Kalm Resa 1: 252 (1753). Snön kom och Hedvig gick själv upp i gryningen .. och skottade drivorna från porten. Siwertz Sel. 2: 202 (1920). — jfr AV-, BORT-, HOP-, IN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UNDAN-, UPP-, UR-, UT-, ÖVER-SKOTTA m. fl. o. SNÖ-SKOTTNING. — särsk.
a) (i sht förr) med avs. på lagrad säd l. säd under torkning: ösa omkring med skovel för att åstadkomma luftväxling. Lindfors (1824).
2) gm att ta bort snö l. jord o. d. med skovel l. spade o. d. göra (väg l. plats o. d.) ren l. jämn l. framkomlig, äv. i sådana uttr. som skotta ren l. fri (en väg l. plats o. d.); gm att ta bort snö l. jord o. d. med skovel l. spade o. d. åstadkomma (grop l. öppning l. tunnel l. gångstig o. d.); gm att kasta samman snö l. jord o. d. med skovel l. spade o. d. åstadkomma (hög o. d.); äv.: gm att lägga ned jord o. d. med skovel l. spade o. d. fylla igen (grav o. d.); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande skovel l. spade o. d.; jfr 3. At skåtta Wägh. Rålamb Resa 89 (1658, 1679). Skotta ren vägen. Dalin (1854). (Vi) gjorde .. halt vid sidodalen Schiman, där snön låg meterdjup och kirgiserna skottat fri en arena, i hvars midt jurtet reste sig. Hedin GmAs. 1: 106 (1898). Han såg .. (männen) stå stilla i snööppningen de skottat. Didring Malm 1: 135 (1914). Vart tog alla blommorna vägen, frågade jag salteribasen som också gick där och läste korten. — I graven. Men di måste skotta den genast. För lukten. Ekelöf Utflykt. 27 (1947). — jfr AV-, HOP-, IGEN-, REN-, TILL-, UPP-, UR-, UT-, ÖVER-SKOTTA m. fl. o. O-, SNÖ-SKOTTAD. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mocka (stall o. d.). Fäherdarne .. skotta stallen medh Skoflen. Schroderus Comenius 414 (1639).
b) (förr) avlägsna vid plöjning uppkörd mull från (åkerren) med skovel l. spade o. dyl. (o. lägga den i plogfårorna); äv.: avlägsna vid plöjning uppkörd mull från åkerrenarna på (åker o. d.) med skovel l. spade o. dyl. (o. lägga den i plogfårorna). Goda hushållare (bruka) tilhålla sitt folck, at skåta renarna kring åkren. Broocman Hush. 2: 65 (1736). Nils skottade roglyckan. Sjögren Journ. 18/4 1785.
c) med indirekt refl. obj. Sehlstedt 3: 197 (1867). Skotta sig väg genom drivorna. SvHandordb. (1966).
3) i abs. anv. av 1 (o. 2); särsk. dels: avlägsna snö från väg l. plats o. d. med skovel l. spade o. d., dels: ösa ned jord i grav (över avliden) med skovel l. spade o. d. HovförtärSthm 1707 B, s. 466. När man i trettio år skottat och ringt över alla döda .., då vet man också någonting. Fogelqvist ResRot 148 (1926). Snart kommer hösten på allvar, och sedan snön. .. Tungt arbete att skotta, sa hon vardagligt. Husáhr Jeriko 180 (1958).
4) refl., i fråga om att bereda sig väg genom ngt l. ta sig till l. från en plats o. d. gm att ta bort snö l. jord o. d. med spade l. skovel o. d.; i sht i särsk. förb. Hur vi skottade oss genom öknen. DN 1972, nr 46, s. 5 (rubrik).
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] i fråga om att skrapa av hår från hud (vid garvning); i den särsk. förb. SKOTTA AV.
2) till 2: skotta l. skotta ren (mark o. d.). Renarne måste emellan hwar gång åkern köres, straxt skottas af, eljest fäster sig den lösa jorden, som der stannar. Brauner Åker 25 (1752).
3) (numera bl. mera tillf.) i hyperbolisk anv. av 1 o. 2, refl., i uttr. skotta av sig ngt, göra sig ren l. fri från (mängder av) ngt (gm att borsta sig o. d.). (Han) kommer, bara han får skåta af sig ett lass snö. Wetterbergh Altart. 8 (1848).
4) (†) till 5: gm skrapning (med ett mer l. mindre skarpt föremål) avlägsna (hår) från hud (vid garvning). Man frågade (i Lima) efter, huru barkningen här skier, svarades: att huden först kalkas, sedan skåtas håren af och sedan sköljes i strömmen. Linné Dal. 118 (1734). —
SKOTTA BORT10 4. till 1: gm skottning skaffa bort (ngt från ngt); jfr skotta undan. KyrkohÅ 1936, s. 175 (1702). jfr bortskotta. —
SKOTTA FRAM10 4. till 2, 3: gm att skotta bort snö l. jord o. d. frilägga (ngt) l. ta fram (ngt). På .. (en viss väg) har ett flertal bilar fastnat i drivorna och måst skottas fram. SvD(A) 1931, nr 5, s. 12. —
SKOTTA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 1: gm skottning avlägsna (snö l. jord o. d.) från (ngt). Jordhögen wid lill kyrkiodören moste jemnas och sköttas ifrå muuren så långt sig göra låter. Murenius AV 297 (1655); möjl. icke särsk. förb.
2) till 3: skotta bort snö l. jord o. d. från (ngt). Hvarje qvart måste en karl ut och skotta från dörren, så att man inte skulle snöa in. Strindberg Hems. 172 (1887). —
SKOTTA IGEN10 04. till 2: gm skottning fylla igen (grop l. grav o. d.); jfr skotta ihop 2, skotta till. Nyblom Minn. 1: 129 (1904). jfr igenskotta. —
1) till 1: gm skottning föra samman (ngt i en hög o. d.); jfr skotta samman. Skåta Fägårdzgödzlen tilhopa vthi een hög. IErici Colerus 1: 135 (c. 1645).
SKOTTA IN10 4. till 1: gm skottning föra in (ngt); särsk. [med anslutning till skott, sbst.2 3 b] sport. bildl.: göra (mål) gm skott, skyffla in (mål). I öppningsmatchen .. skottade han (dvs. en fotbollsspelare) på egen hand in samtliga sex mål. GHT 1966, nr 161, s. 10. —
1) till 1: gm skottning föra ned (ngt till en plats o. d.). Kring all åkren lagade jag .., at jorden med en plog blef wänd ifrå linden, och all mullen som kommit på renarna under körandet skotad och sopad ned i plogfåren. VetAH 1741, s. 145; möjl. icke särsk. förb. Hoppe (1892).
2) till 4, refl., i uttr. skotta sig ned, gm skottning bereda sig väg l. ta sig ned (till ngt o. d.). (På hygget fanns) manshöga stubbar från någon svår snövinter, då lata drängar i trakten fällt stockar ofvanpå djup snö utan att skotta sig ned till roten. Högberg Vred. 3: 202 (1906); möjl. icke särsk. förb. —
SKOTTA OM10 4. till 1: gm skottning förflytta olika delar l. partier av (ngt) så att dessa få ett nytt läge i förhållande till varandra; särsk. (i sht förr) motsv. skotta, v.6 1 a, med avs. på säd; jfr skotta omkring. Skotta om säd. Lindfors (1824). jfr omskotta. —
SKOTTA PÅ10 4. särsk. till 1: gm skottning lägga på (ngt på ngt). (Lat.) Adruere .. (sv.) Öfwerkasta, skåta på. Ekblad 326 (1764); möjl. icke särsk. förb. Hoppe (1892). jfr påskotta. —
SKOTTA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032, äv. (numera mindre br.) SAMMANS32 l. 40. till 1, = skotta ihop 1. HC12H 1: 64 (c. 1734: tillsammans). Klint (1906: samman). (Säden) skottades sammans med en bred .. skovel. Nordström Luleåkult. 203 (1925). jfr sammanskotta. —
SKOTTA SIG IGENOM10 0 040 l. 032. till 4: gm skottning bereda sig väg genom (ngt); äv. abs. Skotta sig igenom sex fot djup snö. LfF 1904, s. 202. Aminoff Krigsg. 439 (1904; abs.). —
SKOTTA UNDAN10 32, äv. 40. till 1; jfr skotta bort; äv. utan obj.: gm skottning skaffa undan snö (jfr skotta, v.6 3). När snön faller så högt, at den går under buken på hästen, hvilket (på Island) kallas quedsnio, skall .. (drängen) dagligen skåtta undan för 100 får. Troil Isl. 88 (1777). Henning HbgMinn. 1: 417 (1950). jfr undanskotta. —
2) till 2: gm skottning öppna (väg o. d.) för trafik l. frilägga (yta o. d.) l. åstadkomma (grop l. öppning o. d.) l. lägga upp (kulle l. vall o. d.). Schück VittA 4: 123 (i handl. fr. 1712). Snöplog går ej att använda, utan vägen måste skottas upp. TurÅ 1908, s. 194. En låg kulle skottades upp. Knöppel Barb. 230 (1916). I (tjär-)dikets nedre ände skottar man upp en håla till plats för tjärbyttan. Fatab. 1925, s. 4. särsk.
a) skogsv. gm skottning frilägga (kolbotten) efter kolning (för att resa ny mila på samma plats). Wallner ArtCarb. 21 (1741). Den skårpa, som af hettan lägger sig öfwer botnen (av en mila som rests på lerjord) losznar .. gemenligen, då man skottar op botnen. Dens. Kol. 7 (1746).
b) (mera tillf.) utan obj., i pregnant anv.: gm skottning iordningställa grav(ar) åt avliden (l. avlidna); jfr skotta, v.6 3. Dödgräfvaren hann (under pesten) knappast med / att skotta upp och gräfva ned. Jensen BöhmDiktn. 90 (1894). —
SKOTTA UR10 4. särsk. till 1: gm skottning avlägsna (ngt) ur (ngt). Den gödsel som dageligen skottas ur fähuset, bredes jemt öfwer jord-hwarfwet (i bottnen på gödselgropen). SamlRönLandtbr. 3: 97 (1779); möjl. icke särsk. förb. jfr urskotta. —
2) till 3: gm att skotta bort snö l. jord o. d. ta ut (ngt ur ngt). Skotta ut bilen ur drivorna. SvHandordb. (1966).
Spalt S 4706 band 26, 1972