| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
-SKRIA.
1) (numera bl. tillf., i vitter stil) till II 5 a: skria l. skrika (ngt) till (ngn); förr äv.: skria l. skrika till (ngn om ngt). Min dommare hafwer iagh förachtat, then iagh nu öfwerdådeligen tårs tilskrija om hielp. Schroderus Kegel 245 (1617). Detta folk, som nyss tillskriat honom bifall. Geijer I. 2: 177 (1836).
2) (†) till II 9: skria l. skrika till; äv. med obj. betecknande det som skriks. Schroderus Os. 1: 820 (1635). Schroderus Os. III. 2: 26 (1635; med obj.). —
-SKRIFT.
1) (numera mindre br.) till II 5: skriftlig tillägnan, dedikation; förr äv. om adress på brev o. d. Swedberg Cat. A 5 a (1709). ÖoL (1852; om adress). Denna titelramsa åtföljes af den mest vördnadsfulla tillskrift. Schück Shaksp. 1: 382 (1916). SAOL (1998).
2) (†) till II 5 a: tillskrivande (se -skriva 2) (av ngn); äv. (o. i sht) konkret(are): skriftligt meddelande (till ngn). Thet Magistraten härstädes, genom tilskrift af Vener. Consist. sökt befordran til nytt plankes uprättande omkring Primi Philosophi tomt. VDAkt. 1737, nr 25. Jag gissar, att Du ofördröjligen bekommer en dylik tillskrift. 3SAH 37: 155 (1844). IllSvOrdb. (1955, 1964; angivet ss. föga br.).
3) (numera bl. tillf.) till II 11 a α α’, särsk. konkret(are): skriftligt tillägg (förr äv.: bifogat skriftligt alster). (Memorialerna var) försedda med en tillskrift. Atterbom Siare 5: 78 (1849). SvLittTidskr. 1970, nr 4, s. 32. —
1) till II 5; jfr 3.
a) (†) (gm skriftlig bekräftelse o. d.) tillerkänna l. tilldela (ngn ngt, särsk. ngt konkret); äv. dels abs., dels speciellare: tillägna, dedicera till (äv. med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt (jfr b)). G1R 1: 150 (1523; abs.). Der till swarades honom af retten, att huuseet är welbe:te borgmesteren å råstugu tillschrifuitt. 3SthmTb. 14: 119 (1624). Detta mit ringa werck tilskrifwer iag Eder. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: Föret. 1 (1679). SvMerc. IV. 1: 78 (1758: åt). Lindfors (1824).
b) anse l. räkna l. utpeka (ngn) ss. bärare l. innehavare av (ngt, särsk. dels egenskap l. förmåga o. d., dels förtjänst l. skuld o. d.) l. (förtjänstfullt l. klandervärt) ansvarig för (ngt) l. upphovsman till (ngt); tillräkna; tillägga (se d. o. 4); äv. med sakligt indir. obj. (se slutet); förr äv. dels med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt (jfr a), dels med endast ett obj.; jfr -dela, -döma 1, -föra 1, -mäla, v.2 1, -mäta 1 slutet α, -slå 2. Han tillskrevs magiska krafter. Båda parter tillskrev sig segern. Efteråt blev (förtjänsten av) segern med rätta tillskriven målvakten. Nu tillskriver de mig hela skulden. Den dikten vill hon inte tillskriva Tegnér. Yttrandet har tillskrivits en rad olika personer. Johannes Batista .. Messie ähro ingom androm tilscriffuer än Christo. PErici Musæus 1: 20 a (1582). Will tu, Gudh, mz tin grÿmheet / oss sÿndare tillskrifwa. Wivallius Dikt. 91 (1634). Jag kan aldrig tilfyllest berömma .. det jag näst Gud, hafwer til at tacka och tilskrifwa H(ans) K(ungliga) R(åd) det jag och mit Rike hafwa i sju år njutit den hugneliga freden. HC11H 1: 122 (1687). Kan ske, om någon sorg .. händer mig, at jag .. wänder mig till .. (Gud) men eljest all den förmån jag winner, tilskrifwer jag mig sjelf. Dalin Vitt. I. 1: 10 (1739). Skriften tilskrifwer detta onda åt Gud. Nohrborg 943 (c. 1765). Westgötalagen, tillskrifven Lumber .. och Uplandslagen, som tillskrifves den hedniske Viger Spa. Nordström Samh. 1: 2 (1839). Kant menade .. att man måste tillskriva människan fri vilja. Marc-Wogau FilDiskuss. 151 (1955). särsk. med sakligt indir. obj., särsk. betecknande egenskap l. förmåga l. yttre omständighet l. (förtjänstfullt l. klandervärt) handlande o. d. Framgången vill jag främst tillskriva hennes klarsynthet och hennes tålamod. Dessa utseendemässiga växlingar får helt enkelt tillskrivas modet. Om wij något gott .. göre, skole wij thet icke tilschriffua wåra kraffter, vthan blotta Gudz skenckta nådh. PErici Musæus 2: 229 b (1582). Tilskrifwandes sin egen försummelse den skada han därigenom taga kan. Schmedeman Just. 330 (1663). Sin upkomst har Amsterdam at tilskrifwa Antwerpens undergång. Hübner Geogr. 131 (1738). När antalet analyserade organiska föreningar blev större .. måste (man) tillskriva tvenne olika ämnen samma empiriska formel, alltså samma sammansättning. Smith OrgKemi 293 (1938).
2) till II 5 a: skriva (l. sända) (formellt) brev till (ngn); äv. (numera bl. tillf.) med avs. på dels brev o. d., dels sakligt innehåll i brev o. d.: skriva (ngt) till (ngn). Te bref iak eder tiil förende tiilscrifwith hafwer. G1R 1: 47 (1523). Hwadh mig Cardinalen Mazarini haf(ve)r tilschreffuedt j et breff .. ded kantu sij aff medföliande Copie. AOxenstierna Bref 2: 460 (1648). Men tyvärr står jag icke till någon af dem i det förhållande att jag kan tillskrifwa dem i en sådan sak. UrKorrCronholm 20 (1856). En av den nye ärkebiskopens första åtgärder var att tillskriva en ung akademiker .. för att be honom bli ärkebiskopens sekreterare. KyrkohÅ 1959, s. 40.
3) till II 11 a α α’: skriva till (ngt); förr äv. med indir. obj. betecknande det som man skriver till ngt i l. på (svårt att skilja från 1 b). Tekna Graderne i brädden (på kartan), och tillskrif dem hwar sitt Taal. Rålamb 4: 73 (1690). Det som är tilskrifwit i brädden. Dähnert 286 (1746). Intar fartyget .. (i hamnen) lastfyllnad för export, tillskrifves denna på det ursprungliga (tull)passet. 2NF 30: 287 (1920). Visitkort där det står tillskrivet för hand p.p.c., vilket betyder ”för att ta avsked” (pour prendre congé). Uddenberg Rätt 219 (1985).
4) (†) till II 12, refl.: skriva sig ss. hemmahörande på l. ägare till (sätesgård o. d.); jfr skriva, v. 7 b, 17 o. till I 16 a γ. Att han meddhellar Oss en .. (adelslängd) hwar wedh sit döpe- och till Nampn Specificerat, så wäll som hwad Sätegård hwar och en sigh tillschriffwer. RARP 3: 104 (1638).
Avledn.: tillskrivelse, r. l. f. [fsv. tilskrivilse] (†) särsk.
1) till -skriva 1 b: tillskrivande; till(godo)räknande. Genom Christi rättfärdighets tilskrifwelse. Raimundius HistLiturg. 51 (i handl. fr. c. 1580).
2) till -skriva 2, särsk. konkret(are): skriftligt meddelande, skriftlig handling l. kungörelse, skrivelse. G1R 2: 147 (1525). G1R 3: 336 (1526).
tillskrivning, r. l. f. [fsv. tilskrifning] (numera bl. mera tillf.) tillskrivande. särsk.
1) till -skriva 1, särsk. dels: dedikation (särsk. konkretare), dels (o. numera bl.) till -skriva 1 b. JPGothus NMånsson B 3 b (1639). Ibland annat hafwa the .. (sin erkänsla) igenom Dedicationer och Tilskrifningar låtit förmärckia. Grubb Företal 3 b (1678). Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 108 (1990).
2) till -skriva 3; äv. konkret(are): skriftligt tillägg. Nordforss (1805). Ändringarna verkställas genom öfverstrykning och tillskrifning. SFS 1905, nr 62, s. 2. —
-SKRUVA, -ning.
1) till II 7: gm skruvande tillsluta (ngt), skruva till. En trappa att stiga up .. på .. då luckorna skola tillskruf(v)as. VGR 1715, s. 168. Låt (vinägern) stå framme i tillskruvad burk minst över natten. ICAKurir. 1992, nr 33, s. 42.
2) (numera bl. tillf.) till II 8 b α, särsk. i p. pf., särsk. bildl.: tillgjord, konstlad, uppstyltad. Polyfem V. 15: 1 (1812). Att vara naturalist är att .. avsky det förkonstlade och tillskruvade. 3SAH 50: 189 (1940). —
(II 8 b α) -SKRYNKLA, -ing. skrynkla till (ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -knyckla. SvTyHlex. (1851). Det enkla kråset på nattskjortan var tillskrynklat. Krusenstjerna Fatt. 2: 236 (1936). —
(II 7) -SKYLA. (†) täcka över (ngt), överskyla; särsk. oeg. l. bildl. LPetri 2Post. 130 b (1555). Tu förlätzt tino folcke theras misgerning, och tilskylde alla theras synder. LPetri Psalt. 85: 3 (1560). —
Spalt T 1353 band 34, 2004