Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRABB skrab4, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. SKRABBER skrab4er, m.; best. -n; pl. skrabbar.
Ordformer
(skrabb 1888—1939. skrabber 1888—1939)
Etymologi
[sv. dial. skrabber (Ihre DialLex. (1766)), skrabb; till stammen i SKRABBA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på något sätt mindervärdig (oduglig l. orkeslös l. skrabbig) man; jfr SKRABBA, sbst.1 1. Sundén (1888). Cannelin (1939).

 

Spalt S 4730 band 26, 1973

Webbansvarig