| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRALTIG skral3tig2, adj. -are. adv. -T.
(vard.) skraltande (se SKRALTA, v. 1, 2); vanl.: skral (se SKRAL, adj. 1); särsk. dels (i sht om åkdon l. möbel l. redskap o. d.) närmande sig l. övergående i bet.: skranglig (se d. o. 3) l. ranglig l. rankig, dels med tanke på ngns hälsa (se slutet). Leva på en skraltig pension. Det gick skraltigt med framförandet av föredraget. Warandes thenne båt äfenwäl för sin ålder skul, nog skraltug, sölig och otät. Rudbeck Samolad 44 (1701). (Man hör) borta på vägen bullret af en skraltig vagn. Benedictsson Ber. 139 (1883). SErikÅb. 1913, s. 139 (om bryggor). Min (sång-)röst är litet skraltig i dag. Sjöberg Horn Trad. 250 (1928). SvD(B) 1947, nr 292, s. 7 (om böcker med tanke på deras innehåll). ÖgCorr. 1969, nr 218, Bil. s. 1 (om tyska o. engelska). — särsk. motsv. SKRAL, adj. 1 a. Een skrynkioger, skraltuger kiäring. CupVen. C 6 b (1669). (Efter det att frossan gått över) var jag skraltiger hela dagen, men uppe allt emellanåt. Topelius Dagb. 1: 100 (1833). De magra, skraltiga krakarna sadlades. Rosberg Granö Altai 2: 316 (1921). På landsvägen rullade den svartklädda tandlösa gamla Teresa fram på skraltiga ben. Krusenstjerna Pahlen 3: 268 (1931).
Spalt S 4739 band 26, 1973