| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRITT skrit4, i bet. 1—2 n., i bet. 3—4 r. l. m. (Florman HästKänned. 113 (1794) osv.) l. (numera föga br.) n. (KKD 5: 34 (1709; i bet. 3), Ehrengranat Ridsk. I. 1: 56 (1836; i bet. 4), Quennerstedt StrSkr. 1: 313 (1907, 1919; i bet. 3), Hornborg Loew. 129 (1928; i bet. 4), Cannelin (1939; i bet. 4)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -er.
1) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) steg (som tages vid förflyttning); äv.: kliv o. d.; äv. i uttr. taga (förr äv. göra l. träda) skritt. Efter Syndarens brott warda wisza gatur Förordnade igenom hwilka han Piskas skall, och wijdh hwart Tijonde Skrett, får han ett Slagh. Palmquist ObsRyszl. 49 (1674). Göra ett skrett. Schultze Ordb. 4402 (c. 1755). I ögonen (kommer det) ny eld, vid hvarje skritt han (dvs. den retade kalkonen) träder. Bellman Gell. 84 (1793). Vargarne kommo med lufsande skridt. VvHeidenstam i OoB 1894, s. 24. Josephson GRos. 138 (1896: tar). Efter en kort hvilostund hasade vi oss i långa skridt nedför älfvens snöbrygga. TurÅ 1909, s. 351. Nu är andarnas och dödens timma. / Jag hör tysta skritt. Hemmer Nord. 13 (1936). — särsk.
a) i uttr. hålla (jämna) skritt (ngn gg äv. skritten) med ngn (i bildl. anv. äv. med ngt), gå (l. färdas o. d.) i samma takt l. med samma hastighet som ngn, hålla jämna steg med ngn resp. ngt (äv. bildl.); förr äv. taga jämnt skritt med ngn, börja hålla jämna steg med ngn. Tegnér (WB) 6: 149 (1826; i bild). (Ryttarna som ridit före) ströko med sina hästar och togo åter jemnt skritt med de åkande. Almqvist Ekols. 3: 45 (1847). Braun Mårt. 156 (1856: höll med honom jemna skridten; bildl.). (Jag) springer .. så att jag nästan tappar andan för att kunna hålla skritt med någon som håller mig i handen. Fröding ESkr. 2: 122 (1893). De perioder av .. (Sveriges litteratur), som är intressantast, kommer så pass sent, att vi, om vi skall hålla skritt med historien, (i skolundervisningen) kommer alldeles för sent till dessa perioder. Modersmålsund. 101 (1917). För att kunna hålla (jämna) skritt med (osv.). Östergren (1939).
b) bildl. (jfr a); särsk. ss. beteckning för handling l. åtgärd: mått o. steg l. dyl. LBÄ 16—17: 14 (1798). (Att man håller politiska tal) leder .. icke för ögonblicket till något afgörande politiskt skridt. Sturzen-Becker HinsidSund. 2: 17 (1846). Naturen lär oss vid varje skritt, att anpassning är vida mera än spontana viljeyttringar. Frosterus Jord. 29 (1930).
2) (†) i anv. ss. (ungefärligt) längdmått: steg motsv. 2 1/2 à 3 fot (i vissa fall lika med ett ”geometriskt” steg, dvs. 5 fot). Forsius Fosz 214 (1621). (Bron) öfwer Strömen är 500 skrett lång. Palmquist ObsRyszl. 13 (1674). (Rostocks) storlek anbelangande, så är han i sin omkrets 2200. Geometriska steg, hwart skrett räknat til halftredie Tysk aln, af hwilka 4000. giöra en Tysk mihl. Bliberg Acerra 329 (1737). Bygnaden består 1) Af sill- och salt-bod på östra sidan. .. 2) En sille-bod, jämte salt-bod, westerut wid pasz 100 skritt därifrån. GbgMag. 1761, s. 783. — särsk. i uttr. på så l. så många skritt, på ett avstånd av så l. så många steg. Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 20 (i handl. fr. 1717). Der stå de usla, rädda folken (i striden) / Och skjuta fel på femti skrett. Bellman SkrNS 1: 248 (1760).
3) [delvis att uppfatta ss. bildl. anv. av 4] (numera bl. tillf.) skridande gång l. takt l. rörelse; i sht förr äv. allmännare: gång, takt, fart; äv. bildl. KKD 5: 34 (1709). I långsam skridt på fjärden jagter segla. Törneros (SVS) 1: 180 (1824). Beatrice. Hwad går din tunga nu i för skridt? Margaretha. Inte i falskt galopp åtminstone. Hagberg Shaksp. 2: 74 (1847); jfr 4. I stilla skridt / Han vandrar hän till torgets midt. Nyblom Bild. 7 (1864). På marken rör .. (skatan) sig dels i skridt .. dels hoppande. Holmgren Fogl. 249 (1866). Det är tal som är sant för de gamla ock grå, / hvilkas tankar gå trögt i skritt. Forsslund Arb. 35 (1902). — jfr STORM-SKRITT.
4) om sådan gångart hos fyrfota djur som liknar gången hos en människa o. som utmärkes därav att alltid minst en fot stöder sig på marken under förflyttningen; särsk. om dylik gångart hos häst, varvid hästen (vid normal gång) i tur o. ordning upplyfter ena framfoten, motsatta sidans bakfot, andra framfoten o. andra bakfoten l. (vid passgång) upplyfter samma sidas fram- o. bakfot samtidigt (motsatt: trav o. galopp). Gå i skritt. Rida, köra, åka i skritt, rida resp. köra med l. åka efter häst l. annat rid- resp. dragdjur som går i skritt. Sakta från trav till skritt. Samlad skritt (hippol.), se SAMLA 3 slutet; motsatt: fri skritt, med hastigare tempo o. friare hållning. Spansk skritt (hippol.), varvid hästen lyfter frambenen högt upp o. sträcker dem rakt fram, innan de åter sättas i marken. (K. XII) red .. närmare in till fiendens skott och lät sin häst .. i skrett gå omkring uthi en ring. HH XXXIV. 2: 226 (c. 1715). Hästen hade från sitt jemna lunk gått öfver i skridt i en mötande uppförsbacke. Tavaststjerna Inföd. 60 (1887). De jagtbara landdäggdjurens gångarter äro skridt med afarten ”passgång”; traf, hopp och språng. Hemberg JagtbDäggdj. 30 (1897). Kavalleriets rörelsetakter äro: skritt = 100 m., trav = 225 m., manövergalopp = 350 m. .. — allt i minuten — och fyrsprång. StridslInf. 24 (1915). (Han) körde .. aldrig i skritt, körde tvärtom som oftast hårt. Nilsson HistFärs 14 (1940). — jfr DREV-, GÅNGAR-, MANÖVER-, SKOL-SKRITT.
(5) -HÖJD. [jfr d. skridthøjde, höjd från marken till skrevet (som mätes t. ex. vid byxprovning)] skrädd. Skritthöjden, måttpunkt för benlängden (innersömmen). Fröberg Skrädd. 142 (1941). —
-ÖVNING. övning varvid häst övas i att gå i skritt l. varvid hästen går i skritt. Balck Idr. 1: 240 (1886).
Spalt S 4889 band 26, 1973