Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROP, n.
Ordformer
(-oo-)
Etymologi
[fsv. skrop (i ssgn kärlinga skrop); jfr nor. dial. skrop, skryt; vbalsbst. till det verb som föreligger i nor. dial. skropa, skryta; jfr äv. fvn. skrópar, pl., hyckleri, skrópamaðr, skrymtare; sannol. av ljudhärmande urspr., möjl. avljudande med SKRAPA, v.]
(†) skryt l. skrävel; äv.: (löst) prat, snack. At känna sigh är bäst; dy fara de rätt willa, / Som sigh medh skryt och skroop, så gräsligen inbilla, / At wara meer än stoor. Achrelius Mor. A 4 a (c. 1690). (De visa) Vthrätta fåfängt Ting, medh all sitt skroop och Flijt. Dens. Jos. C 1 b (1692). — jfr KÄRINGA-SKROP.

 

Spalt S 4984 band 26, 1973

Webbansvarig