| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÅ skrå4, sbst.5, n. (Pihlström SkeppAflöpn. 1: 291 (1796: båtskråen, pl. best.; i bet. 2), UB 7: 350 (1874; i bet. 1) osv.), i bet. 2 äv. r. l. m. (Ekbohrn NautOrdb. 38 (1840: båtskråar, pl.), Dalin 1: 276 (1850: båtskråar, pl.)); best. -et, äv. -t, resp. -n, stundom -en; pl. -n (UB 7: 350 (1874) osv.) resp. -ar (Ekbohrn NautOrdb. 38 (1840: båtskråar, pl.), Dalin 1: 276 (1850: båtskråar, pl.)); pl. best. -na (VFl. 1907, s. 135 (: båtskråna) osv.), äv. -en (Pihlström SkeppAflöpn. 1: 29 (1796: båtskråen)) resp. -arna.
sjöt.
1) klamp l. kloss som fästes vid däck, rufftak o. dyl. o. utgör underlag för ngt; särsk.: båtklamp (l. järnstycke med motsv. användning), i sht i pl. om en av båtklampar (l. järnstycken) bestående ställning på fartyg för livbåt l. om flera sådana ställningar. Till sjös bär skeppet sjelft sina båtar; de större stå på sina skrån på däck för om stormasten. UB 7: 350 (1874). Under fartygets segling står barkassen emellan stor- och fockmasten, på sina skrån .. och surrad till ringbultar i däck. NF 1: 1561 (1876). Skrå även klamp, (dvs.) träkloss eller större timmerstycke med lämpligt urtag, bultad till däck, rufftak etc. och utgörande underlag för diverse utrustning som skall surras, t. ex. jolle, ankare, spinnakerbom o. d. Rydholm (1967). jfr BÅT-SKRÅ.
2) [utvecklat ur 1] (numera föga br.) med hakar i båda ändarna försedd länga av kätting l. tåg för fastsurrning av livbåt o. dess skrån (se 1) vid ringbultar; anträffat bl. i ssgn BÅT-SKRÅ.
Spalt S 5115 band 26, 1973