| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÅNK?, r. l. m.?; anträffat bl. i best. -en.
(†) i uttr. på skrånken, utan omvårdnad, ”som det kan”; jfr HANK, sbst.2 I skogsbygden, der den äkta sägnen ännu lefver hos folket, urskiljes denna lättare från den andra (dvs. den ”tillskapade eller utstyrda”), hvilken här, af förklarliga orsaker, aldrig rätt förmår slå rot, hvaremot på slättlandet, der, för att så säga, all sägen växer endast på skrånken och den ena synes lika god, som den andra, emedan de alla lika hjertlöst förtäljas, flere svårigheter möta vid bedömmandet af mundtliga öfverlemningars äkthet. Dybeck Runa 1842—43, 2: 11.
Spalt S 5130 band 26, 1973