| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄN skrä4n, n. (Mat. 2: 18 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. Linc. Qqq 2 b (1640), Frese Pass. 19 (1728)); best. -et; pl. =.
1) motsv. SKRÄNA 1, om handlingen att skräna (förr äv. om handlingen att klaga l. jämra, särsk. i fråga om litet barns jämrande skrik), skränande (resp. klagan l. jämmer); äv. konkretare, om skränande rop l. skrik; i sht förr äv. i uttr. hålla skrän, föra oväsen gm att skräna. Stoor claghamål, gråt, och mykit skrään. Mat. 2: 18 (NT 1526; Bib. 1917: mycken jämmer). (Texten i Matt. 2: 13—19) beskrifwer the små oskyldige barnens ymkeliga gråt och skrän. Swedberg SabbRo 1: 368 (1688, 1710). På .. min färd genom sågverkslandet .. till Sundsvall var det i tredje klassens vagnar vid alla stationer ett oupphörligt skrän, väsen och svärjande af supiga individer med öl- och bränvinsbuteljer. Ödman VårD 2: 80 (1888). Hvad tusan håller du (dvs. Grumio som gormar utanför dörren) för skrän i porten här? / Tror du, du är bland bönder? VLitt. 1: 262 (1902). Det uppstämdes skratt och skrän .. och det var ganska tydligt att en del av .. pojkarna voro halvfulla. Hedberg VackrTänd. 40 (1943). Folkmassan följde efter mig (dvs. sibyllan) och löpte på sidan om mig under ständiga skrän, glåpord och hotelser. Lagerkvist Sibyll. 170 (1956). — jfr DVÄRGA-, DÖDS-, MORD-, STRIDS-SKRÄN m. fl. — särsk. motsv. SKRÄNA 1 a, om högljutt ropande l. skrikande l. sjungande i syfte att ge uttryck åt protest l. kritik l. krav o. d.; äv. i utvidgad anv., om protesterande l. framförande av kritik l. krav l. påståenden (i tal l. skrift) på ett tarvligt sätt (o. utan fog); äv. konkretare, om högljutt l. tarvligt skrik l. yttrande (som saknar fog o.) som innebär protest l. kritik osv. Årtionden fortvarar pöbelns skrän, / Årtusenden af pris derefter följa. Atterbom SDikt. 1: 159 (c. 1808, 1837). Hven påminner sig ej det fleråriga skrän i alla liberala blad, med hvilket Grefve Puke förföljdes, under den tid han förestod Theater-Direktörs-Ämbetet? Fanns någon smädelse nog grof, att den ej mot honom uppdiktades och användes? GbgD 1835, nr 96, s. 2. Polismästarne och underståthållaren misshandlades (vid kravallerna i Sthm i mars 1864) under skränet ”ned med polisen, ned med Wallenberg”, hos hvilken sistnämnde fenstren krossades. Hellberg Samtida 11: 160 (1874). Det skrän — jag kan icke finna ett mildare uttryck — som från alla håll öses över .. (Bj. Björnson) är .. ett utbrott av kälkborgerligt raseri och skadeglädje, som alltid uttömmer sig på en stor oppositionsman, när han visar en blotta. Fröding Allvar 148 (1890). I Ryssland .. höjas .. röster, som ej vilja instämma i skränet emot ”Englands attentat emot Transvaals frihet”. Hjärne BlSpörsm. 235 (1899, 1903). SvHandordb. (1966).
2) motsv. SKRÄNA 2, om handlingen att skräna, skränande; äv. konkretare, om skränande skri l. tjut o. d.; förr äv. i fråga om välljudande fågelläte l. om syrsas läte (sång). Forsius Fosz 257 (1621; lt. orig.: gerochte). Fåglarnas ljufliga skrän. Salvius BrudGrafskr. 6 (1732, 1757). Adlerbeth Buc. 14 (1807; om syrsors läte). Papegojan, smäktande i buren, / Med hesa skrän på vatten ropa hörs. Bergstedt Vikr. 42 (1846). Musiken tar slut med en oväntad skräll / som ett skrän från en dödsstucken gris. Henrikson Jazzrytm 21 (1927). På något avstånd .. hördes skränet från en skrattmåskoloni. FoFl. 1940, s. 169. — jfr DÖDS-, FÅGEL-, KORP-SKRÄN m. fl.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. SKRÄNA 3, om ngt som liknar l. påminner om l. tänkes ss. skrän (i bet. 1, 2). Medh fritt Modh migh från Werldzens Skrän / Wil iagh skilia. Arvidi 197 (1651). Se Krigarn blod och härnad andas, / När clarinettens gälla röst / Med skränet af trumpetten blandas, / Och fasan väcks i mödrars bröst! Kellgren (SVS) 2: 284 (1789). Vid midnattsstunden väckte mig ett buller. / Jag trodde först, att det var vindens skrän. Franzén Skald. 5: 264 (1836). Varianterna i ord och melodi (av folklekar böra) upptecknas, innan de hunnit alldeles förklinga. Fädernas toner bland folket äro ej numera allt för många. .. Det nyare skojet och skränet öfverröstar allt. AJArwidsson (1841) i SagSed 1936, s. 58. Skränet från en siren, en ångvissla. Östergren (1940).
1) (mera tillf.) om verksamhet: som försiggår utan skrän. VerSacr. 1917, s. 253 (ss. adv., i fråga om utförande av dans).
2) (vard.) om lokal o. d. som icke låter skrän tränga ut, väl isolerad. Bolinder FolkEur. 21 (1928).
Spalt S 5185 band 26, 1973