Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUGGE, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[avledn. av SKUGGA, v., l. möjl. överförd anv. av SKUGGA, sbst. (jfr SKUGGA, sbst. 22); jfr äv. SKYGGE]
(†) om ngt som skuggar l. skyddar mot solen. Bussarna hämta löf och giöra skugge för hästarna. KKD 10: 219 (1702). Tå Melon är nysz planterad, lägges något på Fönstret mitt öfwer Plantan, som gifwer skugga af sig, .. och tå hon börjar drifwa, tager man skuggen af. Lundberg Träg. 55 (1754).

 

Spalt S 5276 band 27, 1974

Webbansvarig