Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUR, sbst.2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. skuur)
Etymologi
[sv. dial. skur, m., sträng förebråelse; jfr nor. dial. skur, m., skurande, o. sv. dial. skura, f., bannor; till SKURA, v.3]
(†)
1) motsv. SKURA, v.3 3, om det varmed ngt skuras. Schultze Ordb. 4425 (c. 1755).
2) motsv. SKURA, v.3 5, om handlingen att ge ngn en skrapa l. skrapor l. bannor l. en tillrättavisning l. en läxa o. d.; äv. övergående i konkretare anv., om tillrättavisning o. d.; särsk. i uttr. taga ngn i skur, ge ngn en skrapa l. skrapor osv., läxa upp ngn. Murenius AV 477 (1661). (Sv.) Skur, bannor, (fr.) reprimande. Möller (1745). Ta ngn i skur. Schulthess (1885; med hänv. till skrubba upp).
Ssgr: SKUR-BAD, -LÄXA, se skura, v.3 ssgr.

 

Spalt S 5361 band 27, 1974

Webbansvarig