Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKURVIS, m. Etymologi [sv. dial. skurvis (Hof DialVg. 258 (1772)); till sv. dial. skurver (Ihre DialLex. (1766)), till skurv (se SKURV, sbst.1); jfr med avs. på bet. SKORV 6 a, med avs. på ändelsen -is GUBBIS m. fl.] (†) skurk, lymmel. Lind (1749). Spalt S 5378 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se