Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALTERKVARN, r. l. f.
Ordformer
(sqwalterqwarn)
Etymologi
[ssg med KVARN; förleden sannol. ombildning av skvalte- i SKVALTEKVARN (se SKVALTKVARN), uppfattat ss. innehållande ett vokaliserat r; möjl. dock till ett icke anträffat skvaltra, v., skvalta, plaska, av ljudhärmande urspr., möjl. avledn. av SKVALTA, v.2 (o. etymologiskt identiskt med SKVALTRA, v.1—2)]
(†) skvaltkvarn. VDAkt. 1744, Syneprot. F III 7.

 

Spalt S 5423 band 27, 1974

Webbansvarig