Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
1) (i vissa trakter) skvätta (se SKVÄTTA, v.2 1), stänka; äv. bildl. Hon .. öste på (med sina otidigheter), så att det skvittrade nästan tvärsöver golvet. Carlsson ÄlvTimm. 158 (1949). Han .. fiskade upp en fet, blåaktig sill (ur laken) … Så slängde han den tillbaka, så det skvittrade saltlake ut på golvet. Höijer Martin 145 (1950).
Spalt S 5432 band 27, 1974