Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKVÄK, sbst.1, m.||ig.; anträffat bl. i pl. -ar. Ordformer (sqw-) Etymologi [avledn. av SKVÄKA l. möjl. elliptiskt för sv. dial. skväkunge, skrikigt spädbarn, ssg med skväka (se SKVÄKA)] (†) spädbarn. Lind (1738). Möller (1755). Spalt S 5433 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se