| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVÄTT skvät4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKVÄTTA skvät3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
om mängd av vätska o. d. som skvätter l. stänker l. skvalpar över kanten av ett kärl l. spilles ut (o. faller på ngn l. ngt) l. skvätter l. stänker osv. in över ngt o. d.; oftast i allmännare anv., om liten mängd av vätska l. flytande massa o. d., i sht om sådan mängd av vätska osv. som utgör en rest, särsk. resten av en dryck i ett kärl (en flaska, ett dryckeskärl); jfr DROPPE 1 a, SLADD, SLATT. För att smaksätta såsen slog han i en skvätt vin. Det fanns bara en liten skvätt kvar i brännvinsflaskan. Han drack aldrig ur utan lämnade en liten skvätt kvar i glaset. (Barnmorskan kan vid vissa förlossningar ha svårt att se, om fostret kommer med huvudet l. sätet först) til desz (foster-)Wattnet springer, som är allenast en liten Sqvätt. Hoorn Jordg. 1: 198 (1697). När hwar och en fådt nog af denna sköna rätten (dvs. ärtsoppa), / Bar Eric fatet ut, gaf bandhund sista sqwätten. Livin Kyrk. 92 (1781). (Hon) tog .. ibland fram en sqvätt mjölk, som hon fått till skänks der hon arbetat. Hedenstierna FruW 126 (1890). Sedan han gjort sig i ordning och druckit en skvätt kaffe, tog han på sig och gick ut. Bergegren Strejkl. 32 (1907). Någon gång for en slapp skvätt från en vågtopp in över däcket. Holmström LändStränd. 1: 61 (1913). Vi har just druckit tretår, vi. Men det finns väl någon skvätt kvar i pannan. Rosendahl Lojäg. 49 (1956). Han fyllde på hennes glas och hällde upp en ordentlig skvätt åt sig själv. Gustaf-Janson ÖvOnd. 20 (1957). — jfr BOTTEN-, KAFFE-, MJÖLK-, SIL-, SKÄGG-, VATTEN-, VIN-SKVÄTT m. fl. — särsk.
a) (vard.) i uttr. gråta l. lipa en skvätt o. d., gråta litet, fälla några tårar. Braun Knut 56 (1847). Jag satte mig ned och gret en skvätt vid tanken på hur många år jag gått här hemma och varit oförstådd. Agrell Sthm 7 (1892). Thorén Herre 41 (1942: lipade). — särsk. bildl.
α) i fråga om författande av tårdrypande poesi. Lektor Berg .. brukade .. gråta en sqvätt i välputsade jamber uti ”Nålköpings Veckoskrän” eller ”Nålköpingsposten” när landshöfding eller borgmästare dog. Hedenstierna Marie 34 (1896).
β) i fråga om en regnskur; jfr b. Under återfärden grät Belgien en skvätt till avsked. SvD(A) 1931, nr 121, s. 7.
b) (vard.) om liten regnskur o. d. Inte en sqätta (felaktigt för sqvätta) regn (föll) på hela fjolsommar. Blanche Engelbr. 39 (1846). Aftonrodnad (ger) vacker natt, / Morgonrodnad (ger) skvätt i hatt. Nordström Luleåkult. 219 (1925). — jfr REGN-SKVÄTT.
c) (vard., mera tillf.) i oeg. l. bildl. anv., om litet antal personer l. liten mängd av föremål l. av ngt abstr. Een sqvett penninger. RP 6: 746 (1636). Hvar och en af dessa framtågande arméer äro små skvättar af folk med kommunikation emellan sig. CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 245. Han fick en skvätt med av det rörda överseende man ägnar sina ynglingaårs dårskaper. Hedberg Bekänna 176 (1947).
-VIS. i skvättar, med endast en skvätt åt gången; med en skvätt då (l. här) o. en då (l. där); äv. bildl.: i små kvantiteter åt gången o. d. Det händer stundom, at den rådda (dvs. gravida) Qvinnan ofta fäller Urinen emot sin vilja bort, men sådant skjer sqvättvis och litet i sender, härrörande af Fostrets tryckande på Urinblåsan. Schützercrantz 1Förlossn. 207 (1785). Jag vet sannerligen inte, vad jag skrivit allt för smörja till dig hela dagen, skvättvis mellan det jag blivit avbruten. Åkerhielm Webster Fiende 63 (1927).
Spalt S 5434 band 27, 1974