| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄCKA ʃäk3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(tillf.) om törnskata: ge ifrån sig sitt speciella väsande läte. Törnskatan straxt flyger upp, hon schäckar, gäckar och gväar. Strindberg Fagerv. 108 (1902).
Spalt S 5722 band 27, 1975