| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄKTA ʃäk3ta2, sbst.3, äv. (numera föga br.) SKÄFTA ʃäf3ta2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (numera nästan bl. i vissa trakter) insekten Cimex lectularius Lin., (vanlig) vägglus; äv. allmännare: insekt tillhörande familjen Cimicidæ. Med .. Sqvattram eller .. (mynta) i sängarne kan man fördrifwa skäktor. Linné Diet. 2: 44 (c. 1750). Thomson Insect. 117 (1862; allmännare). (Till landskinnbaggarna höra) vägglöss (skäktor), hvilka äro vinglösa och suga blod. Holmström Naturl. 1: 143 (1888). Skäktor och löss går väl an, svärmödrar i huset är värre. Ström SvenskOrdspr. 286 (1926). Här finns skäktor och loppor och mal, här behöver nog osa (av naftalin). Martinson VägUt 74 (1936). — jfr VÄGG-SKÄKTA.
2) [bildl. anv. av 1] (föga br.) skom. på becktråd: ojämnhet l. knut. Det var mycket noga med att becktråden vid alla de sömnader som hörde till skomakeriet .. var fullkomligt jämnt spunnen, så att inga knutar eller skäktor förekom i densamma. Forssell Handskom. 35 (1920; från Närke).
B (†): SKÄKTE-SLÄKTE(T). i äldre systematik uppställt, den nutida familjen Cimicidæ (vägglöss) motsvarande släkte (Cimex Lin. l. Acanthia Fabr.). Dahlbom Insekt. 127 (1837). Rebau NatH 1: 666 (1879).
Spalt S 5755 band 27, 1975