| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄKTA ʃäk3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 7: 455 (1531) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. skäkt, RA I. 1: 513 (1547), Lucidor (SVS) 212 (1672)); förr äv. SKÄKT, sbst.4, r. l. m.?; pl. -ar (Bullernæsius Lögn. e 7 a (1619), Isogæus Segersk. 1193 (c. 1700)), möjl. äv. -er (se ovan).
1) om (stor) armborstpil med en med två hullingar försedd bred spets; äv. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) allmännare: båg- l. armborstpil; jfr 2, 3. G1R 4: 123 (1527). När .. (danskarna) begynte wända, glömde icke Dalekaraner affferdige them medh skarpa skechtor och dalepijlar så att ther lågh i förste rycken meer än 400 hestar qwarre på markenne. Svart G1 27 (1561). Öfning i wapn och Skäkt, bemödar rÿggen och armar. / Fäkta och ränna må then som haffuer förmyket af helsan. Stiernhielm Herc. 115 (1648; uppl. 1668: skaft). Det var icke mot vapenrustningar, utan mot förräderiet och dagtingningen, som våra björnspjut, skäcktor och pålyxor brötos under Christiern den Omilde. Holmberg Nordb. 518 (1854). Den i medeltidskällor omtalade skäktan torde ha varit av samma konstruktion som den nutida skäktpilen. NordKult. 24: 15 (1933). — jfr SILVER-, SKOTT-SKÄKTA. — särsk.
a) om heraldisk avbildning. (Vi) geffve .. (Simon Henriksson Oxhorn) till sköldhemercke tu förselfredhe krumme oxhorn uthi ett blått fieldh och upå hielmethet licke sådhana tu oxehorn och emellom bådhe horne tre skäckter. G1R 29: 725 (1560). Närikie .. (har i sitt vapen) twåå förgylta skächtor j korswijs, ther emillan 4 röde Rosor vprinna vthi hwitt fiäld. Tempeus Messenius 97 (1612). Skäkta föres i Närkes vapen. Östergren (1940).
b) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 4, 5); särsk. = PIL, sbst.1 1 c (slutet). Döödhen will mäd oss skämpta, / och klappar vppå wår döör, / vth sender sina strålar och skäckter. Visb. 1: 248 (c. 1640). Jag (dvs. Astrild) vil fullföllia än med Mars mitt gambla kijff, / Om han giör flera Mord, än iag uptänder Lijff. / Strax börjad’ hijt och tijt the tysta Siector flyga, / Strax börjad’ hemlig eld i mången Barm insmyga. Lagerlöf Vitt. 16 (1676). (Bönen är) en Siäkta, af hwilken Gudz Hiärta såras. Warnmark Sinnew. 3 b (1687). Amor göms på lur / med gyllne skäkta. Molander Rostand Cyr. 43 (1900).
2) [specialfall av 1] kastpil (l. kastspjut); numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKÄKT-PIL 2. En iagdt (var) anstält på rännarbahnen med haarar räffuar wariar och 3 stÿken hiortar dän ena fångad med wärior den andra kastad med skiäktor och den 3die igenomränd med lantzar alt till häst. Ekeblad Bref 1: 379 (1654; rättat efter hskr.). Vi roade oss .. med slunga, skäkta och stenkastning. Schröder MinnSkog. 3 (1888). Bågarne vore bortlagda i hans hembygd (sade gårdfarihandlaren), och pojkarne sköte med skäktor, och sådana gjorde han oss hvar sin. Dens. Timmermärk. 251 (1893).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i (förr använt, ofta armborstliknande) giller: pil l. (pilliknande) spjut, självskott; jfr 1 o. HÄKTA, sbst. III 2. Broman Glys. 3: 230 (c. 1730; i älggiller). Räfwar och andra mindre rof-djur fångas (i Malung) på det sätt, at en qwarters bred (så kallad) skäckta lägges på bogen, hwilken sedan, då det utlagda betet widröres, skjuter af och dödar. Hülphers Dal. 279 (1762). Anmärkningsvärd (bland Nordiska museets föremål från Smål.) är .. det armborstliknande räfgillret, räfvabojen .. med dess spännare, domkraften, och halfmånformiga skäkta .. såsom pilen kallas. Wistrand NordMAllmog. 24 (1909).
4) (†) = PIL, sbst.1 2 a. (Lantmätaren Karl Ekman i Dalarna) påminnes .. om ”att han jämte de avmätta vattnens egentliga namn kan efter vanligheten i de löpande vattnen alltid måla en skäckta dit åt som loppet går”. SvLantmät. 1: 179 (i handl. fr. 1701).
5) [bildl. anv. av 1 l. kortform för SKÄKT(E)-BLAD l. SKÄKT(E)-GRÄS] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Sagittaria sagittifolia Lin. (förr äv. kallad vanlig skäkta), pilblad, skäktblad; förr äv.: släktet Sagittaria Lin., pilbladssläktet. Fries BotUtfl. 3: 240 (1864). Thedenius FlUplSöderm. 447 (1871: Vanlig). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 788 (1901; äv. om släktet). Östergren (1940).
-GRÄS. (skäkt- 1639—1968. skäkte- 1639—1904)
(2) -KASTNING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kastning av skäktpil (se d. o. 2). Väring Frost. 214 (1926). —
-PIL. (skäkt- 1930 osv. skäkte- 1941)
1) (i sht i fackspr.) till 1: skäkta. Uppsatsens bilder visa, hur man nästan undantagslöst förbisett .. (att dalpilar ha smal spets) och ritat Dalarnas pilar på fullständigt samma sätt som Närkes breda skäktepilar. MeddRiksheraldÄmb. 9: 48 (1941).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. folklor.) till 1, 2, om en med kastkäpp, ss. idrottsövning, kastad pil. Skäktpilen kastas med kastkäpp och ett i denna fäst snöre. LandsmFrågel. 28: 38 (1930). Flera .. (gamla nordiska vapenlekar) återfinnas nu som barnlekar (lek med pilbåge, pilbössa, skäktpil och andra slungpilar), men en gång hade de en mycket allvarlig innebörd. NordKult. 24: 14 (1933).
C (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄKTE-BLAD, -GRÄS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5760), -PIL, se A.
Spalt S 5752 band 27, 1975