Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄMDA- l. SKÄMDE- l. SKÄNDA- l. SKÄNDE-.
Ordformer
(skende- 1557 (: skendeman)—1558 (: skendeman). skämda- (-em-) 1561 (: skemda barn)—1582 (: skemdagester, pl.). skämde- 1618 (: skämderådh). skända- 1582 (: skändagäster))
Etymologi
[fsv. skämda-, skämde-, skända-, skiendä-; ssgsform av ett i fsv. ss. enkelt ord icke anträffat sbst. motsv. fvn. skemd, vanära, skymf, avledn. av SKÄMMA, v.; formerna med -n- bero sannolikt delvis på anslutning till SKÄNDA. — Jfr SKAMDABREV]
ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som drar skam över sig l. plan som drar skam över sig resp. sin upphovsman.
Ssgr (†): A: SKÄMDA-BARN. skamligt l. skamlöst barn. Then som förhaffuer sin fadher och fördriffuer sina modher, han är itt skemda barn. LPetri SalOrdspr. 19: 26 (1561). —
-GÄST. [fsv. skämda gäster, skända gäster, ärelös gäst, lekare, gycklare, narr] skamlig l. skamlös gäst; jfr skam-gäst. PErici Musæus 1: 139 a (1582). Därs. 2: 276 b. —
-MAN. (-da- 1561. -de- 1557—1558) [fsv. skämda man; jfr fvn. skemdarmaðr] man som drar l. dragit skam över sig, ärelös man. Så mykit haller .. (den druckne) aff en skalk och skendeman, som aff någon then ärligh och froom är, ja fast meer. LPetri Dryck. B 8 a (1557). Dens. SalOrdspr. 18: 3 (1561).
B: SKÄMDE-MAN, se A. —
-RÅD. skamligt l. skamlöst anslag; jfr råd, sbst.3 13 e. The fördömde Papisters skämderådh är medh Gudz ord wäldeligen tilbaka drifwit. ALaurentii Fischer 317 (1618).

 

Spalt S 5814 band 27, 1975

Webbansvarig