Publicerad 1975 Lämna synpunkter SKÄLSK ʃäl4sk, adj. -are. Ordformer (skällsk 1963) Etymologi [till SKÄLLA, v.3] (i sht i vissa trakter) om hund: benägen att skälla; jfr SKÄLLIG. Sundman Sök. 25 (1963). Spalt S 5809 band 27, 1975 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se