Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄNDSEL l. SKÄNDSLA, r. l. f.
Ordformer
(skänds- (skendz-) 1536—1811. skänss- (skens(s)-, skänsz-) 1528—1694. skäntz- (skentz-, skienzss-) 1535—1615. -el (-ell, -ill) 1535—1811. -la 1536 (: skendzlo, efter prep.))
Etymologi
[fsv. skändsl; jfr fd. skænsel (d. skændsel); till SKÄNDA]
(†) skändning (se SKÄNDA 1, 2, särsk. 1 b); stor skam (se SKAM, sbst. 1) l. skymf l. grovt smädande o. d.; äv. i uttr. komma till skändsel, råka ut för stor skam l. skymf, tillfogas stor skam l. skymf, komma ngn uti skändsel, tillfoga ngn stor skam l. skymf. OPetri 2: 8 (1528: komma .. til skensel). Ati icke for nogon forszumelsse skul lijde nogon skentzill eller nederlag aff Fiendernar. G1R 10: 27 (1535). Därs. 16: 322 (1544: kom henne vdi .. skäntzell). Herdarne vandra till Bethlehem; / Och säga, hvad saligt de skåda fått, / Men mötas af skändsel, hån och spott. Phosph. 1811, s. 439.
Ssgr (†): SKÄNDSEL-MUN. i uttr. bruka (en) skändselmun på ngn l. ngt, skändligen smäda ngn l. ngt; jfr mun, sbst.1 4 d α, o. skändlig b α. TbLödöse 15 (1587). Därs. 254 (1591). —
-ORD. smädeord l. skymford l. skällsord; äv. i uttr. ha skändselord sig emellan, utbyta smädeord osv. TbLödöse 7 (1586). KongaDomb. 2/11 1615 (: hade).

 

Spalt S 5852 band 27, 1975

Webbansvarig