| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄNK ʃäŋ4k, sbst.2, r. l. m. (G1R 3: 202 (1526) osv.) ((†) n. G1R 4: 144 (1527; i bet. 2), BtFinlH 3: 134 (1541; i bet. 2)); best. -en; pl. (numera bl. i bet. 5, 6, 7) -ar (Balck Es. 219 (1603; i bet. 2), HovförtärSthm 1718 A, s. 40 (i bet. 5) osv.) l. (numera bl. i bet. 1 o. 2) -er (Filipp. 4: 17 (NT 1526; i bet. 2), Svart G1 102 (1561; i bet. 4), Granlund Ordspr. (c. 1880; i bet. 2) osv.) ((†) -or KlädkamRSthm 1675, s. 357 (i bet. 5), Orrelius Diurr. 37: 8 (1750; i bet. 2)).
1) om dryck (i sht rusdryck) som skänkes l. skänkts i (o. serveras ss. förfriskning o. d.) o. i anv. som ansluta sig härtill (jfr SKÄNKA, v. 1); numera bl. (i skildring av förh. under skrånas tid) om den skål som dracks vid en vandrande gesälls ankomst till l. avresa från ett gesällskap l. en mästare l. om den sammankomst som därvid hölls; äv. om det bidrag (jfr 2) i form av kost o. husrum l. pengar som utbetalades till den vandrande gesällen av (mästaren l.) gesällskapet; förr äv. [efter motsv. anv. av t. geschenk, eng. donation] i överförd anv., om arbetslöshetsunderstöd utbetalt av fackförening. (Man) lather .. frambäre någet confechtt och skenck. Upmark GVasa 81 (i handl. fr. 1552). Löfgren TenngjH I. 1: 187 (i handl. fr. 1691; om sammankomst). Hattmakare är ett skänckt handtwärck och hafwer en god skänck, hwilka de gesäller med kostnad ärfara, som arbeta, enär många resande gesäller gå arbetslösa. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 12 (1753). EkonS 2: 329 (1897; om skålen o. om bidraget; om ä. förh.). Därs. 552 (1901; i överförd anv.; om eng. förh.). — jfr UT-SKÄNK.
2) om ngt som skänkes l. skänkts (se SKÄNKA, v. 2), gåva l. present l. föräring; äv. (numera föga br.; jfr b) abstrakt(are), övergående i bet.: handlingen att skänka, skänkande; i sht förr äv. om gåva given ss. bestickning, närmande sig bet.: muta. G1R 3: 202 (1526). (Den konsistorieledamot) som tagher skäncker till at befordra någon saak, han skal gifwa them igen och bötha trefalt så mykit til consistorium. Rudbeckius Kyrkiost. 49 (c. 1635). The gode Gåfwor ju förwisso allesamman, / Frå Liusens Fader nedh them sändes .., / Som bidia honom tjtt, om sådna Gåfwors Skänck. Arvidi A 6 a (1651). Edar Fader har allaredan gifwit henne gåfwor och skäncker, och de tala allaredan om at hålla Bröllop. Lagerström PolKannstöp. 70 (1729). Genom kotiljongen har man .. ett medel att förära damerna små skänker, hvilka ofta en längre tid blifva förvarade såsom värdefulla minnen. Apelbom Danssk. 55 (1888). En storartad skänk, bestående av en silveruppsats, fick han av sina kolleger vid sin avgång. Östergren (1940). — jfr AVSKEDS-, BARNSÄNGS-, BRUD-, BRÖLLOPS-, FADDER-, HEDERS-, NYÅRS-, NÅDE-, OFFER-, SATURNALIE-, SILVER-, VOTIV-, VÄN-, ÅTER-, ÄRE-SKÄNK m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt; äv. motsv. f. Her Skiänck är dödh .. (dvs.) Dhet är ondt effter Gåfwor. Grubb 324 (1665). Tack för Skiäncken, sa Jungfrun om Kÿszen. Celsius Ordspr. 11: 76 (c. 1710). Hwad man får till skänks skall man ej så noga granska. Nordforss (1805). Den, som skänker ger / man ock mest anser. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera föga br.) föregånget av gen.-bestämning betecknande penningsumma som gåvan utgöres av. Under .. (studeranden Bomans) siukdom war Consistorium academicum honom bewågen med några plåtars skiänk af (fattigkassan). Linné Bref I. 1: 126 (1746).
c) (numera föga br.) i uttr. göra (en) skänk av ngt, göra ngn (en) skänk av ngt, ge (ngn) en skänk bestående av ngt; göra en så l. så beskaffad skänk, ge en så l. så beskaffad skänk. JGOxenstierna Dagb. 78 (1770: gjorde han mig skänk af en klädning). Göra en skänk af en ting. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag insåg lätt, att jag, genom fågelns öfverlemnande, icke skulle göra någon oangenäm skänk. Palmblad Nov. 2: 16 (1819, 1841). SvTyHlex. (1851, 1872: ngn).
d) (i vitter stil) om avkastning som ges av jord; jfr SKÄNKA, v. 3 h. Adlerbeth Æn. 7 (1804: åkrarnes skänker).
e) (i bibeln) om skänk given ss. skatt l. tribut. Hosea wardt .. (konungen i Assyrien) vndergiffuin, så at han gaff honom skencker. 2Kon. 17: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917; Luther: geschenck, Vulg.: tributa, gr. δῶρα).
f) i uttr. till skänks (jfr 8), förr äv. till skänk, i l. ss. gåva, utan vederlag, gratis. Jag fick boken så gott som till skänks, så billig var den. The godz hon K. M:tt till skänck giffve vilde. G1R 23: 33 (1552). Emedan månge som .. beslåsz (med stöld av ved), skola föregifwa at the weden af rätta ägaren hafwa til skiäncks bekommit .. håller Kongl. May:t för bäst, at (osv.). Schmedeman Just. 882 (1684). Tobias sade .. / Jag beder, lämna mig til skäncks tin dotter Sara. Kolmodin QvSp. 1: 654 (1732). Jag honom ger till skänks min ädla stridshäst. Hagberg Shaksp. 1: 134 (1847). Ett sus gick genom (auktions)-lokalen då en vrålrik bjöd fyra tusen för en matta, som jag inte skulle ha velat ha till skänks. Martinson BakSvenskv. 165 (1944). — särsk. (numera föga br.) i uttr. ngt giver sig icke till skänks, ngt fås icke till skänks. Svedelius SmSkr. II. 2: 61 (1864, 1888).
g) mer l. mindre bildl., i fråga om ngt mer l. mindre abstr. l. ngt materiellt med tanke på en abstr. innebörd (särsk. om ngt l. ngn som förlänas av Gud l. naturen l. försynen o. d.), förläning l. förmån o. d. (jfr GÅVA 2); äv. motsv. f; ngn gg äv. i speciellare anv., = GÅVA 2 b; jfr SKÄNKA, v. 3. G1R 4: 144 (1527). (Kristus) hafwer sijna Lärjungar medh en herligh Skiänck begåfwat (i den heliga nattvarden). Rudbeckius Luther Cat. 25 (1667). Hwar och en Swensk Man, som .. wördar Eders Kongl. Höghet (dvs. prins Gustav) såsom en Himmelens Skänk, .. räknar det för sin största lycka, at (osv.). Berch Hush. Dedik. 2 b (1747). De rika gåfvor dem Emil Hillberg fått till skänks af en gifmild natur. Hedberg SvSkådesp. 250 (1884); jfr GÅVA 2 b α. Dikten (Sirenernas grotta) bör aldrig glömmas, när man värderar Snoilskys poetiska skänk. Hallström i 3SAH 42: 236 (1931). DN(A) 1964, nr 354, s. 4 (: en politisk skänk från ovan). — jfr GUDA-SKÄNK. — särsk. i pl. best., ss. benämning på leken ”skänka och använda” (se SKÄNKA, v. 3 s); jfr SKÄNK-LEK. Stiernstolpe SällskL 73 (1817).
3) [jfr 1] om disk (se DISK, sbst.1 II 2 f) i utskänkningslokal l. serveringslokal, krog- l. källar- l. värdshusdisk o. d.; äv. dels om (utskänknings)lokalen: skänkstuga l. skänkrum l. krog l. värdshus o. d., dels i uttr. stå vid skänken, särsk.: stå vid utskänkningsdisken o. skänka i o. d.; i fråga om ä. förh. äv. om bryggeri tillhörig lokal där öl tappades upp till avsalu; jfr SKÄNKA, v. 5. Tiliander GenTy. 38 (1670; om lokalen). Nyckelharpan i rummet stimmar, / Och Mor Maja vid skänken primmar / Med sin sneda trut. Bellman (BellmS) 1: 216 (c. 1775, 1790). Almqvist Går an 31 (1839; om disk). Nilsson HistFärs 113 (1940; för upptappning av öl till avsalu). Östergren (1940: Stå). Efter slutad dag drack Mr. Urdal sitt kaffe i stora salen (på hotellet) eller skänken som den helst kallades. Nilsson BombiNick 55 (1946). (På värdshuset) tog han sej fram till skänken där alla brännvinskannorna och allt ölet stod. Widding 1812 255 (1970). — jfr KAFFE-, VIN-SKÄNK. — särsk. i utvidgad anv., om byffé (se d. o. 4) l. disk l. rum l. avdelning av rum (t. ex. kök) där vissa maträtter framställas resp. beredas för servering; i ssgn KALL-SKÄNK.
4) (†) (större, dyrbart) dryckeskärl, bägare l. pokal l. dyl. Svart G1 102 (1561). (Sv.) skänk, (lat.) cyathus. Ihre (1769).
5) [jfr 1, 3] benämning på olika möbler kännetecknade av en skiva på vilken drycker (bruka) iskänkas (o. använda för förvaring l. uppställning av dryckeskärl o. d.); urspr. om bord l. bordsskiva för iskänkning av drycker (jfr BYFFÉ 3 o. SKÄNK-BORD 1, SKÄNK-SKIVA; stundom försett l. försedd med trappformad hylla), senare vanl. (o. i fråga om moderna förh. nästan bl.) om lägre köks- l. matrumsskåp (ofta försett med en med hyllor l. skåp utrustad övre del skild från den undre delen gm ett mellanrum; jfr SKÄNK-SKÅP 1) för förvaring av glas o. porslin (i sht dryckeskärl), bordssilver, duktyg m. m. (äv. spritdrycker, i sht förr äv. vissa matvaror; jfr BYFFÉ 2); äv. dels om avställningsytan l. skivan på sådant skåp, dels om förvaringsmöbel med liknande uppgift o. (väsentligen) bestående av öppna hyllor, hyllskänk. HT 1895, s. 431 (1645; om bord). Ett Fuhrubordh medh een Skenk uppå aff tree trappor, öffuerklädde medh lerefft. Karlson EBraheHem 88 (i handl. fr. c. 1672). Et Brunmåladt Skänk skåp(.) En Gulfärg(ad) Skänk med låda under. BoupptVäxjö 1773. (I salen) förvarades i en väldig skänk en hel hop läckerheter ..: torkad frukt .., sylt af hallon, klarbär och svarta vinbär, honing, sviskon, russin och mandel m. m. Öman Ungd. 81 (1889). En vacker skåptyp är skänken eller skåphillan. Wistrand NordMAllmog. 65 (1909). Erixon Möbl. 1: LIII (1925; om skiva på skänkskåp). Hans värd (stod) framme vid skänken och blandade till dagens andra återställare. Gustaf-Janson KärlekDec. 167 (1959). — jfr GLAS-, HYLL-, HÖRN-, MAT-, PORSLINS-, SALS-, SILVER-, SPEGEL-, STOLP-, VÄGG-SKÄNK. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om rum l. kammare för förvaring av porslin (i sht dryckeskärl o. d.), bordssilver, duktyg o. d. (o. viner l. andra drycker o. d.) l. om den institution som (vid hov o. d.) handhade förvaring o. servering av viner l. förfriskningar o. d.; äv. sammanfattande, om anordningar (bord o. skåp o. d.) för servering av drycker l. om samling av glas o. kärl o. d. för användning vid servering av drycker. HovförtärSthm 1682, s. 1426 (om institutionen). En Skiänks brÿtande i Ricks sahlen wid Masquerade Bahlen. Därs. 1773, s. 306. (Det tillkommer tredje kurator) att öfver den så kallade Skänken föra noggrannt inventarium. StadgÖstgNatUps. 1844, s. 13. Jag minns .. (betjänten) mest iklädd broderad rökmössa, sittande i skänken skurande silver. Lewenhaupt MinnV 49 (1936).
6) [jfr 5] i sht kulturhist. på vissa ä. kakelugnar (i sht från 1700-talet): bred kakelugnsfris (se d. o. 2). VLRäk. 1854, Verif. s. 460. Under gustaviansk tid (är) den plana kakelugnen med skänk .. en av de mest brukade typerna. GustStil 14 (1926).
7) metall. med eldfast material fodrad behållare av plåt, (vanl. upphängd i travers o.) använd för förflyttning (l. förvaring) av smält metall (l. het slagg o. d.), i sht vid förflyttning av smält metall från smältugn till gjutform; jfr SKÄNKA, v. 1 b. JernkA 1833, s. 604. TT 1873, s. 11 (för uttagning av het slagg ur masugn). När (sand-)formen är färdig, kommer gjutaren med det flytande järnet .. i en liten skänk eller gjutskopa. Hector Husg. 58 (1904). SvD(A) 1963, nr 270, s. 18. — jfr BESSEMER-, BÄR-, GJUT-, HAND-, KRAN-, SKAK-, STÅL-, TACKJÄRNS-SKÄNK.
8) (†) i uttr. till skänks (jfr 2 f), betecknande att ngt tillgives l. förlåtes ngn l. lämnas ostraffat l. utan genmäle o. d.; anträffat bl. i satser med nekande innebörd; jfr EFTERSKÄNKA 2, SKÄNKA, v. 4. Vi träta beständigt, och ge hvarann aldrig et ord til skänks. Altén Fästm. 5 (1796). Det sprattet skall han ej ha till skänks. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det skall du ej ha till skänks. Meurman (1847).
(5) -DUK. (skänk- 1686 osv. skänke- 1671—1694) duk (se d. o. 4) på l. för skänk. BoupptSthm 1671, s. 1569. —
(3) -FÖNSTER. (numera föga br.) skänkrumsfönster. Backman Dickens Pickw. 1: 320 (1871; eng. orig.: taproom window). —
(7) -FÖRARE. metall. järnverks- l. gjuteriarbetare med uppgift att sköta förflyttning o. manövrering av skänkar. SD(L) 1904, nr 253, s. 2. —
(5) -HANDDUK~02 l. ~20. (skänk- 1827 osv. skänks- 1880) (i sht i vissa trakter) (finare, för förvaring i skänk avsedd) glas- l. porslinshandduk (motsatt: kökshandduk o. d.). BoupptVäxjö 1827. —
(6) -LIST. (i sht förr) list (se list, sbst.2 3 b) bildande l. hörande till skänk. SvKulturb. 1—2: 140 (1929). —
(5) -LJUS. (skänk- 1698 osv. skänke- 1683—1760) (numera bl. tillf.) ljus (se ljus, sbst. 4 c) på l. för skänk. HovförtärSthm 1683, s. 165. —
(7) -MASSA. metall. eldfast massa (se massa, sbst.2 1 a (α)) använd l. avsedd ss. skänkfoder. JernkA 1885, s. 436. —
(1) -PENNINGAR, sbst.1, l. -PENGAR, sbst.1, pl. (sbst.2 se skänka, v. ssgr). (om förh. på skrånas tid) pengar avsedda ss. skänk. KlensmGesHandtwOrdn. 1771, s. 9. —
(5 slutet) -PIGA, sbst.1 (sbst.2 se skänka, v. ssgr). (om ä. förh.) skänka (se skänka, sbst. 1). HågkLivsintr. 7: 130 (1926). —
(7) -RÄNNA. metall. till smältugn ansluten ränna för avtappning av smältstål o. d. i skänk o. d. JernkA 1889, s. 242. —
(7) -SKÅLLA l. -SKOLLA. metall. skålla (se skolla, sbst.3 2) utgörande stelnad återstod efter uttappning av den flytande metallen i skänk; jfr -skål. JernkA 1869, s. 25. —
-SKÅP. (skänk- 1676 osv. skänke- 1670—1756)
1) till 5: skänk med överskåp, dubbelskänk; äv. om skåp hörande till skänk l. om skänk. BoupptSthm 1670, s. 1615. 1. Skänke Skåp medh ett löst Skåp ofwan. Därs. 1671, s. 343. 1 målad skjänk med et litet skjänkskåp. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Fatab. 1958, s. 186 (om förh. i arbetarhem på 1910-talet).
(7) -SKÖTARE. metall. arbetare med uppgift att sköta (o. vårda) skänkar; jfr -smetare. FörtArbJärnv. 30 (1946). —
(7) -SLAGG. metall. i skänk befintlig l. efter dess tömning kvarbliven slagg. JernkA 1894, s. 288. —
(7) -SMETARE. metall. skänkskötare (som bl. a. ”smetar på” ny eldfast massa vid lagning av skänkar). SvYrkeslex. nr 120, s. 2 (1955). —
(7) -STOPPARE. metall. ollonformad kropp av eldfast tegel (fäst vid nedre ändan av en hävstångsmanövrerad stopparstång), med vilken tapphålet i tärningen i en skänks botten kan öppnas o. stängas vid gjutning; äv. i utvidgad anv., om hela denna anordning. JernkA 1876, s. 176. —
(7) -TEGEL. metall. eldfast tegel använt l. avsett att användas ss. skänkfoder. JernkA 1898, s. 256. —
(7) -TÅNG. (förr) tångformat redskap vari skänk o. d. bars från smältugnen till gjutformen. Rinman 2: 133 (1789). —
-UGN.
2) metall. till 7; om ett slags kombinerad skänk o. ugn i vilken smält metall (efter smältning o. förbehandling i smältugnen) raffineras o. upphettas till rätt temperatur före gjutningen. SvD(A) 1965, nr 319, s. 7. —
(3) -VERK. (†) utskänkningsdisk, skänk (se skänk, sbst.2 3). ConsAcAboP 5: 138 (1681: skanckwärcket; felaktigt för skänckwärcket). —
B (numera bl. i skildring av ä. förh.): SKÄNKE-DUK, -LJUS, -SKÅP, se A.
C (numera bl. tillf.): SKÄNKS-HANDDUK, se A.
Spalt S 5854 band 27, 1975