| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄNKSA ʃäŋ3ksa2, f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) skänka (se SKÄNKA, sbst. 1). Utmed skänkväggen (i matsalen) stodo (när middagen skulle serveras) väntande skänksan och ytterligare en piga, båda skrudade i ljusa bomullsförkläden. Fatab. 1929, s. 98 (c. 1920; från Västergötl., i skildring av förh. på 1860-talet).
Spalt S 5877 band 27, 1975