Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRPIL, m.
Etymologi
[jfr nisl. skerpill; avledn. av SKÄRPA, v.1]
(†) om vässad l. vass del av verktyg l. dyl., egg l. vass spets; jfr SKÄRPA, sbst. 1 b, SKÄRPE 1. (Sv.) Skärpil, .. (dvs.) det hwarmed något göres skarpt el. hwasst, (lat.) Acumen. Schultze Ordb. 4221 (c. 1755).

 

Spalt S 6037 band 27, 1975

Webbansvarig