Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄRRA ʃær3a2, sbst.1, äv. (numera bl. i vissa trakter) SKÄRA ʃä3ra2 l. ʃæ3ra2, sbst.8, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
1) fågel som kännetecknas av knarrande l. surrande (skärrande) läte l. sång; ss. efterled i ssgrna NATT-, SKYMNINGS-, ÅKER- o. ÄNGS-SKÄRRA o. ss. förled i ssgn SKÄRR-FÅGEL.
2) fågeln Caprimulgus europæus Lin., nattskärra; ngn gg äv.: kornknarr. Nycander Fäst 14 (1904). Jag hör blott skärrans knarr ur däfven teg. Stjerne Sol 72 (1906). (Jag) hörde i skogarna skärrornas spinnrockar gå. Johansson Varseln. 10 (1915). Skäran spelar med iver / sin surrande nattsång i byn. Karlfeldt FlBell. 136 (1918).
Spalt S 6037 band 27, 1975