Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLACKNA slak3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[dels utvecklat ur SLAKNA, dels (i bet. 1 ss. sjöt., 2 o. 3) avledn. (efter eng. slacken) av SLACK, adj.; jfr äv. nor. slakne o. (det från nor. l. eng. lånade) d. slakne]
1) motsv. SLACK, adj. 1: bli slack, slakna, slappna; numera oftast (i sht sjöt.) = SLACKA 2; i sht förr äv. om vind: avta, minska. Nätet som (foster)-Wattnet är uti, spenner sig och siuncker neder uti Moder-Slijdan, (hwilket, när Werkarna twinga, kiennes lika som en Swijn-Blåsa upfylt med Watten, men när the gifwa effter, slacknar). Hoorn Jordg. 1: 109 (1697). Linné Dal. 322 (1735; om vind). Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) (i fackspr., i sht sjöt.) motsv. SLACK, adj. 3, om tidvatten: bli slack. Ramsten o. Stenfelt 171 (1917).
3) (numera mindre br.) motsv. SLACK, adj. 5, om is: bli slack. SD(L) 1903, nr 354, s. 4. Därs. 1904, nr 13, s. 5.
Särsk. förb.: SLACKNA AV. (†) till 1: slappna av; anträffat bl. bildl. Rudbeckius AJönsson C 4 b (1671).

 

Spalt S 6247 band 27, 1976

Webbansvarig