Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAFAT slafa4t, förr äv. SLAGFAT, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(slafaat 1639. slafat (sla-fat) 1738 osv. slafatt 1616. slaffat 1604—1616. slagfatt 1558. släfat 1968)
Etymologi
[fsv. slaghfat, sv. dial. slafat, slafat, vårdslös kvinna; liksom ä. d. slagfad, större fat, nor. dial. slaffat, stor, tung, klumpig figur, sluskig o. klumpig kvinna, av ä. t. schlagfass, stort fat att förpacka o. försända varor i, av schlagen, slå, slå in (se SLÅ, v.), o. fass, fat (se FAT); formen slä- beror på dialektal utveckling i obetonad stavelse]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. kulturhist.) träkärl i form av ett avlångt tråg med lock (använt ss. matskrin, i sht för förvaring av fisk). BtFinlH 3: 414 (1558). De röfuede een rÿa, en tröija, ett slafatt medh maat och een säck. 3SthmTb. 9: 92 (1616). UNT 1968, nr 176, s. 14 (i auktionsannons).

 

Spalt S 6259 band 27, 1976

Webbansvarig