| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAMMER slam3er2, n.; best. slamret.
1) motsv. SLAMRA, v. 1: slamrande ljud, slamrande; i sht förr äv. om ljud av vatten: brusande l. kluckande l. slag o. d.; äv. i sådana (tautologiska) uttr. som buller (stundom äv. rammel) och slammer. Schroderus Dict. 123 (c. 1635). Rammel och slammer .. (dvs.) allahanda buller. Spegel 363 (1712). Här och där jag framgeck, hörde jag slammer af tärningar och brickor. Hwalström SpecPaid. 9 (1773). Vattenmassornas slammer mot sig själfva (i vågbruset). Strindberg Hafsb. 140 (1890). Hon hörde slamret af sabeln mot stentrappan och såg uniformen blänka till. Idun 1890, s. 589. Insjövågens slammer mot strandstenarna. Strindberg TrOtr. 4: 162 (1897). Från köket höres ett starkt fräsande och slammer med porslin. Bergman Patr. 71 (1928). Åt gruvan till höres .. bullret och slamret från malmuppfodring och utlastning. Lyberg GPprFalunDal. 1: 78 (1940). Hedberg BleknBrud. 184 (1951). — jfr METALL-, SKED-, VAPEN-SLAMMER m. fl.
2) (numera bl. vard.) motsv. SLAMRA, v. 2: handlingen l. verksamheten att vara högljudd l. bullersam, väsen, sorl; högljutt l. bullersamt l. mångordigt l. onyttigt pratande, sladdrande; äv. i sådana (tautologiska) uttr. som prat och slammer. Ett Bröllop eller samqwäm, gifwer .. (kvinnor) lägenhet til prat och slammer ett helt åhr efteråt. Kling Spect. K 2 b (1735). Det aldrig tystnande slamret af fem om hvarandra pratande Italienskor. Nyblom Bild. 108 (1864). Skimret från ormskinnens metalliska reflexer, de brokiga fåglarnas slammer, rytmen från mörka kvinnors loja och vällustiga dans, allt detta kan plötsligt möta i .. (Baudelaires) dikter. Levertin 11: 153 (1903). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. mindre br.). — jfr LÄPPA-, ORDA-SLAMMER.
Spalt S 6418 band 27, 1976