Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLARK slar4k, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. slark; jfr nyisl. slark, n., smutsig väg; jfr äv. sv. dial. slark, m., dagdrivare, slarver, nor. dial. slark, m., dagdrivare, samt sv. dial. slarka, slå dank, slänga (hit o. dit), d. dial. slarke, gå med släpande steg, nor. dial. slarka, hänga löst, gå med släpande steg, gå o. driva, t. dial. schlarken, gå med släpande steg; möjl. av ljudhärmande urspr. (jfr SLARGA, v., SLARVA, v.)]
1) (†) slask (på marken), sörja. Schultze Ordb. 4536 (c. 1755). jfr SNÖ-SLARK.
2) i sht skogsv. koll.: småkol l. stybb; jfr SORK. Fernow Värmel. 664 (1779). Garney Masmäst. 263 (1791; om stybb, från Bergslagen). 2NF 27: 531 (1918; om småkol). jfr KOL-, SMÅ-SLARK.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) i fråga om linberedning, koll., om de linstrån som vid repningen (se REPA, v.2 II 1) följt med linets fröhus. Fatab. 1916, s. 16 (från Kopparbergs län).
Ssgr: (2) SLARK-BLANDAD, p. adj. skogsv. om stybb: blandad med småkol. Svedelius Koln. 51 (1872). —
(2) -HARKA. skogsv. harka (se harka, sbst.1 1) med korta o. tättsittande klor, använd vid utrivning av småkol ur kolmila. Bergström Kol. 41 (1922). —
(3) -STRÅ. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) linstrå ingående i slark. Fatab. 1916, s. 16 (från Dalarna). —
(2) -UPPSÄTTNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om uppsättning av småkol i rostugn. JernkA 1852, s. 151.
Avledn. (till 2): SLARKA, v., -ning. [sv. dial. slarka]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) påsätta småkol i rostugn; särsk. ss. vbalsbst. -ning. JernkA 1852, s. 152. Därs. 266.
2) (i sht i vissa trakter) rensa (stybb) från småkol. Bergström Kol. 58 (1922). —
SLARKIG, adj. (i sht i vissa trakter) om stybb: som innehåller småkol. JernkA 1886, s. 537.

 

Spalt S 6459 band 27, 1976

Webbansvarig